fredag 29 juni 2012

det där med att vara hemma

Ja nu är vi där.
Där vi hör HEMMA.
Det är här vi ändå är oss, vi, på vårt bästa sätt.
Jag vet att resor är bra när jag kommer hem vet jag det ännu mer.
Nu fick jag många svar.
Ytterligare en gång.
Ett steg till i livets gåta.
Så länge som jag trott att man skulle tycka på ett visst sätt.
Bara för att det var vad som förväntades av mig.
Jag har förstått att jag blivit satt i en mall där jag aldrig passade in.
Jag har förstått nu att jag inte är vad de sa att jag var och att jag är så mycket bättre än just det.
Och innan har jag känt mig utanför just bara för det.
Innan har jag känt mig bortskuffad och oförstådd.
Men nu när jag vet att det är det som DE gör jag inte förstår mig på.. det är det som de tycker jag inte håller med om...så är det som att stå utanför och se på en film.
En film som bara rullar och som varken drabbar mig eller berör.. den bara är på liksom.
Medan jag lever mitt liv, lagar mat eller pussar en sons panna.
Så bara.

Och att veta detta, och samtidigt försöka förstå.. är svårt.
men skönt.
Jag vet nu att allt det jag inte gillat med mig själv var aldrig de jag själv valt från början... allt det jag undrat över, ifrågasatt och inte kunnat förstå.. var aldrig vem jag var.
Bara vad de sa.
Och de hade fel.
Mitt bittra jag var bara deras fel.
Nej inte deras fel.. mitt fel såklart men aldrig när jag var 7 år var det mitt val.
Aldrig heller när jag var 15 var det vad jag ville.
Men nu.. nu gör jag vad JAG vill.
Jag tycker om människor som jag tycker om.
Och jag tycker så OTROLIGT annorlunda än dem och det är skönt.
tragiskt kanske att dem är just DE men skönt för mig.
Livet blir inte bättre än vad vi gör det.
Jag tänker göra det bra.
Helt enkelt.

alla bilder från min Pinterest
så när en del av mig känner lite ledsamhet, lite sorg vet den bra delen av mig att detta är vad som krävs.. detta är precis vad jag måste göra för att må bra. bättre.
Så jag släpper taget nu och andas.
Andas och njuter av det fina.. låter det fula passera förbi.

Vi är hemma igen.
Jag är nöjd.
Glad.
Jag andas.
Och ja jag saknar en och annan syster efter resan.
Men de vet att de får komma hit NÄR de vill HUR de vill och med hur många barn, hundar eller stökiga partners som helst!

:)

KRAM

5 kommentarer:

  1. full av beundran över hur du hittar orden.....

    Kram

    Pernilla på Piazzan

    SvaraRadera
  2. ...så kloka ord som blir som en dikt. Det där med att andra har förväntan på en..såna som man inte känner igen sig i.

    Sånt kan få mig att gå i taket men svårt att ta tillbaka. ALLA våra vänner förväntar sig att jag är den som fixar och donar och jag tycker att det är kul MEN när man säger nej, ja då tror de att man är sur och grinig!

    Nej. Dags att ta tillbaks livet till sin egen kropp!

    Kram fina du!
    <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. ännu en gång känner jag som du och du som jag.. konstigt det där.
      Men jag vet precis vad du menar!
      Kram!

      Radera
  3. Så fint skrivet. Heja dig som står upp för dig , ditt och ert! Kram gumman.

    SvaraRadera