Ibland finns inga ord att säga.
Inga bokstäver att skriva.
Ibland är det liksom bara Måndag igen och jag måste upp alldeles för tidigt och jobba alldeles för sent.
Jag mår som en tonåring idag.
Ja men ni vet när mamma väckte mig, och man liksom på riktigt inte kunde gå upp.
Det var något i kroppen som gjorde en klumptung, något i kudden som höll en kvar.
Jag vet att mamma ibland drog av mig täcket och tog med det ut i hallen.
Jag sov vidare ändå, i fosterställning och kunde inte komma upp.
Så är det idag.. egentligen ligger jag kvar där inne i den varma sängen i fosterställning med en arm hängandes utanför sängkanten och med mannens tunga andetag i ryggen.
Egentligen gör jag det.
Men jag är vuxen nu och ingen annan än jag själv kan dra av det där täcket och lägga det på hallgovet.
Så jag sitter här, gnuggar mig i ögonen, dricker kaffe och ser på när solen färgar himlen alldeles rosa utanför fönstret.
Och nu kör jag mot jobb helt enkelt.
Det vuxna livet liksom.
KRAM
Det är roligt nästan jämt...
SvaraRaderaÖnskar dig en fin måndag, trots allt! :)
Kramar Kicki
God kväll vännen!
SvaraRaderaMorgontrött...vilja sova vidare trots klockan som ringer....snooza vidare en så där 150 ggr i hopp om att någon hjälper mig ur sängen..klär på mig och ställer upp mig i hörnetså man står stadigt, serverad med en kaffe i handen och vinkar hej då till mig och önskar en trevlig dag...men,men...
Bara att trycka av larmet på första ringningen och kliva upp för man blir egentligen inte piggare av att snooza.
Men många gånger vore det skönt att inte behöva känna ansvar..utan bara ligga kvar som en trotsig,utslagen tonåring.Vet hur du känner och vet hur du menar...:)
Nu när sommaren närmar sig så tänker jag alltid tillbaka på oss.varför sommaren ? vet inte..kanske för att det vart såna galna upptåg då...
Du och jag låg i min säng och pratade om kärleken..brustna hjärtan,gråt och skratt....
Pratade om framtiden. Om den stora dagen när vi skulle gifta oss...hur det skulle kännas?med vem? och var och hur.Om familj..och jag vet att du och jag sa det att tänk om vi inte skulle närvara vid varandras bröllop,barn och bo på olika ställen...dom viktigaste dagarna i vårt liv.Och då grät vi för det fick inte hända..vi var viktiga för varandra..kanske inte alltid bra för varandra men viktiga.Jag saknar dig min vän..saknar oss...skratt och gråt..galenskap utan dess like.Dock inte singlar längre.. utan gifta på varsit håll, blivit mammor till de mest underbaraste i världen och bor långt ifrån varandra.Vi har kommit en bit här i livet men jag saknar fortfarande oss!:D
Sköt om dig carola.kramelekram!/ Fia
åh! min Fia!
RaderaJag vet, jag tänker alltid på oss.
mina barn hör historier om oss om och om igen.
Fråga Ella om jesustofflan! ler som en tonåring hela tiden.
Galet. Galet bra.
Saknar dig, saknar oss.
Hela tiden. viktig kommer du alltid att vara.
PUSS!!
Haha,ja men du måste medge att de var j-kla snygga. Tack för en galen tid. :D vi får ta oss en nostalgi kväll ! Dock en lugnare variant. Kram vännen
SvaraRadera