Nostalgi

"Du är alltid så nostalgisk"

Jag har hört dem säga det och jag ser dem ser på mig sådär lite nästan som om de tycker synd om mig..

Nostalgisk.

Jag visste nog inte vad det betydde.. trodde bara det var att minnas det gamla.. minnas ett förflutet.

Det står:

Nostalgi = som en medicinsk diagnostisk term för sjuklig hemlängtan

Det låter ju sämre.

det står även att det nu för tiden mer myntas i den form som ter sig som "en längtan efter ett då, snarare än ett där"

Ja men där ser man.

Så då har de väl all rätt att lägga huvudet på sned och se lite ledsna ut när de säger att jag är nostalgisk.

Ok då.

Jag har nog alltid varit sån.

Jag är ju sån hela tiden.

Nu kommer vara då i morgon.

Och idag fick jag ett mail..

om någon som berättade att jag berört.

berört mer än jag någonsin trott.

Och lite ledsen blir man när man vet..

För det fanns ju alltid "han" du kunde ringa.

Han som cyklade till mig mitt i natten för att jag var ledsen och behövde stöd.

Utan att vara min pojkvän.

Han som alltid kom och hämtade mig från en fest i en stad någon annanstans för att jag hade tappat bort min skjuts.

Han.

Vad jag än pekade på skulle jag få.

Vad jag än ville och sa ville han oxå ha.

Han.

Och kanske långt inne i det där huvudet med det långa blonda håret visste jag.. men ville inte veta.

hans hjärta var mitt och jag la det bara på en hylla, använde det när jag tyckte jag behövde, tog vad jag ville när jag kände för det.

Så den där tonåringen, i den där lilla staden, i det där rummet med Oasis affischen på väggen och isadora sprayen i luggen..

Hon alltså.

Ibland skulle hon tänkt efter lite före.

Eller åtminstone låtit tankarna höras.. inte blundat.. inte betett sig så.

Förlåt.

Men jag minns det ändå nostalgiskt.. för sån är jag.

Jag minns det fina.

Minns det bra.

Tror att det är bra att ha.

KRAM