tisdag 27 september 2011

jag ska skriva resten av mitt liv


Jag  har levt ett liv som varit underbart, ett liv där jag gjort vad jag ville göra.
Jo det är sant,det är så.. allt jag gjort ville jag då.
Idag har tiden stannat till lite och jag står här och ser ut på allt runt omkring och undrar vad som på riktigt hände.. vad var det jag gjorde innan som gav mig sån passion?
Vad var det som hände när jag var pirrig och längtade?
För det är precis som en vän till mig sa .. att vissa människor  är så vana att leva med garden uppe.. att jag levt ett liv där allt gått i ultra rapid.. jag har haft så många planer och så många käppar i hjulen att jag vant mig vid att kämpa.. jag har vant mig vid att jaga.. vant mig vid att söka..längta och tro att jag är på väg till något annat, något bättre.
I stället för att fatta att jag  var mitt i det.. mitt i det underbara.. mitt i det jag ville göra.
Eller?

De är så långt jag kommit nu i alla fall.. att jag har förstått att jag nu fick en liten tid för mig själv att andas.. jag stannade upp.. tittade mig själv i spegeln och ifrågasatte vad det var jag gjorde här och nu och varför.
Gör vi saker för att vi vill eller för att det är vad som förväntas av oss?
Jag tror jag gjort det för både och.. jag har gjort det för att jag ville.. men antagligen  blivit styrd av samhället utan att reflektera.. det var meningen att det var den vägen jag skulle gå.. det förväntades av mig. Av dig. Av honom. Av henne.
Många saker har hänt, många känslor har bubblat runt, många tankar har jag tänkt.
Jag säger att jag är avundsjuk på dem som inte tänker så mycket, avundsjuk på dem som kan stänga av..
Jag är avundsjuk på att allt ser så mycket lättare ut för dem.. men så kom jag på att de borde vara avundsjuka på mig.. för jag tror inte de får leva fullt ut de heller.. inte utan att känna efter.. man måste ju öppna sitt sinne om man vill känna.. och nog för att jag kan tyckas vara skitdjup och nog för att jag kan tyckas tänka FÖR mycket så är ju det jag.. jag tänker, är djup, skrattar högt och dansar fånigt.. men jag vet det.. och jag älskar de som är som jag!

Bara måste lära mig att älska mig själv med!!


Ta hand om er!

KRAM!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar