när pulsen slår

När den nästan hoppar i min handled och i min hals.

Pulsen.

Jag älskar det.

Livet.

Och när jag idag igen tar tag i bilderna från igår.

På dottern som är så vacker att jag gråter litegrann.

Då känner jag pulsen slå.

Lite mer.

Och jag tänker hjälp.

Hjälp snart kommer dagen då någon faller handlöst i förälskelse för denna tjejen.

För henne som tillhör mig.

Och hon kommer bli kär och jag kommer stå här.

Med pulsen hårt slående i min hals.

Min dotter.

Idag igen.

Jag vill ju absolut inte vara tjatig eller långtråkig.

Men ni förstår ju.

Det vet jag att ni gör.

Att en mamma till den här tjejen är stolt.

Stolt och med en puls på topp.

Livet liksom.

Och det här fotograferandet.

Jag är lite kär i det med.

Känner att jag lever och att jag skapar.

I fotot.

Där slår pulsen hårt igen.

Bakom kameran och en tanke blir till verklighet.

Fotografier.

Alltid älskat.

Snart dags för bebis fotograferande igen.

Men ett bröllop hade suttit fint med ;)

Ingen som skall gifta sig?

Tur jag har barnen.

Att de ibland tröttnar på mig och min kamera är ok.

Bilderna blir så underbara ändå.

Lätt värt det.

Nu vankas mat här hemma.

Mat och sen träning.

Eller tvärtom det visar sig.

KRAM