onsdag 12 september 2012

hemma

Konstigt det är.
Det där med att vilja vara ledig och inte kunna.
  sen vara tvingad till att vara hemma och inte riktigt veta vad man ska ta sig för..

Den ljusa lilla tussen till hund vi har här hemma är fortfarande lite ledsen och i morgon väntar återbesök hos veterinären.
Hoppas hoppas det läkt ut.

Så jag går här hemma en dag till.
Städar mer än jag behöver och tvättar precis så mycket som man borde typ alltid men aldrig hinner med.

Jag vaknar av solen som skiner in.
Den där sensommaren.



Trädgården är vacker så det känns in i kroppen


 och jag tar en promenad med hundarna efter barnen lämnats på skolan.
Solen, dofterna, den ljumma vinden.
Jag känner det.
Livet.

Jag ska kanske baka idag.
Kanske flytta en vas till ny plats eller vara så galen och sortera om i vitrinskåpet som står i köket.
I morgon kommer bordet med.
Hjälp ni ser finns ju massor att göra trots allt.


Nu är det 2 veckor sen jag köpte dem.
De svagt rosa rosorna och de försöker fortfarande stå där i sin vas.
De är på väg härifrån det syns.
Men än är de vackra.
Så ömtåligt vackra, sköra,sakta blir kanterna mörkare och bladen trillar av.
Men än så länge.
Vackra rosor i en vas.




Jag lyssnar på en man som sjunger om att segla iväg.
Oj så vackert han sjunger och jag ler i min ensamhet.
En vacker dag idag.
Inifrån och ut.
Jag känner det.
Livet

Hoppas ni har en fin mitt veckan dag idag.

KRAM

3 kommentarer:

  1. Känner igen mig. Har varit hemma i 14 månader och längtar intensivt efter att jobba och få egna rutiner... Men jag vet att jag knappt kommer hinna börja jobba innan jag längtar hem till ledigheten igen ;) Men här hemma finns ju alltid saker att göra. Roliga samt mindre roliga.. Du påminde mig om att jag har en tvätt att hänga!

    Ha en fin dag! kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja du ser.) och precis när jag ska svara på detta så hör jag att tvättmaskinen piper!
      Ja upp och jobba alltså :)
      Ha en fin dag.
      Kram

      Radera
  2. ...och du påminde mig om att jag älskar din blogg vännen! Skönt att höra om vovven! Instagram tar över mitt liv mer och mer. Tiden räcker inte till känns det som :)

    Åker du på bloggträffen på lördag?

    Kram Anna

    SvaraRadera