Malin - By mile

Den här världen vi har.

Internet.

Tänk vad den ger oss.

Ger mig.

Det finns så många där ute som jag nu anser vara mina vänner.

Det finns massor av vackra, starka kvinnor som är så nära men ändå så långt ifrån.

De som skickar fina mail, sms och instagram-hälsningar.

Jag känner ju andra som aldrig skulle göra hälften av vad ni gör för mig.

Galet ju.

Galet bra.

Galet vackert.

Men ser du, säger jag till mannen när han står och läser tidningen vid köksön.

-Ser du?!?!

En tjej som jag inte träffat mer än här, en tjej som liksom står mig nära där ute i internet världen.

Hon är galet vacker inuti och utanpå. 

Hon tog sig tid, skickade fina hälsningar till mig, peppande ord när jag behövde dem och söta små hälsningar bara för att hon är just hon.

 I Fredags när jag kom hem.

Då hade hon skickat detta!!

Det vackraste lilla armbandet jag någonsin sett.

En liten kompass, så vacker , så enkel.

Förstår ni?

Ja men hur glad jag blev, hur rörd jag blev och hur många jag talade om det för?

Ja ni förstår nog, ni är ju ganska mycket som jag ändå.

Och så glad jag är att jag har er.

Så tacksam.

Så rörd.

Tack snälla söta Malin, hade du bott närmre hade jag kört hem till dig i ilfart och gett dig en varm kram.

En varm kram och sen hade jag nog stannat i din soffa och pratat om livet hela kvällen.

typ så.

Så tack Malin och du anar inte hur rörd jag blir för kvinnor som dig.

Anar inte.