dagens jag

Den är inte som den brukar vara.

Dagens jag.

Jag känner mig flamsig och trött, uttråkad och orkeslös.

Allt på samma gång.

Mitt huvud tänker att jag kanske borde baka något, planera en god Lördagslunch eller ta en extra lång promenad.

Men kroppen säger sitt här, 

strunta i allt och bara andas.

det är ok.

Att ta det lugnt och att inte veta vad som skall ske.

Ok.

Men inte när man samtidigt vill göra något, känner det där lilla svaga fladdret i magen och i hjärtat som säger hej hej hej kom igen.

Och kroppen ändå sitter kvar.

trist ju.

Jag tog med dottern på fotodag idag.

Hon är så vacker så mitt hjärta hoppar hårt i min bröstkorg.

Hoppar och värmer mig hela vägen igenom.

Hon står där.

Helt ovetandes om hur stor hon är.

Hur stor hon är i mina ögon, i själen hon bär på och orden hon förmedlar.

Hon där.

En gammal kvinna jag kände en gång hade sagt.

"Hon är så vacker så klockorna stannar".

Och det är hon.

Klockan i mitt inre stannar till.

Flämtar och känner -hjälp.

Livet gör detta.

Ger oss detta.

Och jag kan inte mer än bara stå där.

Och fota 100 bilder till.

Föreviga.

Henne.

Den nya fina kjolen och tröjan är på.

Zara vet vad de gör.

Det där med barnkläder.

En favorit hos oss.

Så med risk att tråka ut er.

(hur mycket bilder vill ni se?)

men fylla mig med stolhet så visar jag några till.

Några till på den finaste flickan i världen.

Nu ska jag ta tag i mitt jag.

Se om det blir nån fart på mig.

Eller om det får bli en film i soffan.

För ute är det regntung himmel och vått gräs.

Så det är ok att vara inne.

oxå.

K R A M 

♥