tisdag 4 september 2012

vänskap

Det är något inuti mig som säger till och ifrån.
Som ropar lite, kallar på något som jag inte riktigt vet.

Vänskap.



Jag har pratat om det ofta och faller alltid tillbaka på nåt sätt.
Om att inte vara ensam utan umgås öppet,djupt, ledigt och lätt.

Jag har alltid haft så många.
Vänner här och där.
Men inte som jag saknat, att ha DEN som är nästan som jag är.
Eller kanske helt tvärtemot.
Min andra. 
Den som gör mig till mer mig och jag den till mer den.
Den saknas jag.


När jag var barn var jag den som var rolig att ha med.
Jag var tjejen som var glad, som sa vad jag tyckte och som kunde 
skämta bort allt och ingenting.
Och ändå var ju jag.
Bara jag.
Sårbar, djup, ytlig och skavd.
Allt på en och samma gång.
Allt bara jag.

Jag tror ingen känner mig på riktigt.
Kanske nån kan tro, kanske någon anar.
Men ingen vet på riktigt, för ingen har varit där.
Ingen har släppts fram.
Hela vägen fram.
till mig.
In.


Men jag har alltid saknat.

En vän som på det sättet.

vet vem jag är och vill vara där.

Och fast jag är vuxen nu.
Så saknar jag det ändå.
Den som är min, som förstår, inte dömer.
Som hjälper inte stjälper.
Och som är precis lika knasig som jag.
På ett bra sätt.

Livet alltså.
det ska inte vara lätt.

:)



Och jo.
Jag har vänner.
Väninnor.
Tjejer som jag träffar ibland.
Men ingen som är DEN, som är som HON.
Som i bilderna ovan.
Som när man var 10 och inte visste annat.
Inte visste annat än att ha en finaste bästa vän.

Nu har jag mannen.
Han är min bästa.
Men fortfarande..
ibland.

Kommer en saknad.

KRAM

10 kommentarer:

  1. Fint skrivet om vännen! Min vännen är nog också min man men saknar inget, för jag trivs med flera olika vänner . Kram Nilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack.
      Och ja mannen. han är bra. bäst. för mig.
      Och ja flera olika är inte heller fel :)
      Kram!

      Radera
  2. Känner ett sting av smärta i mig när jag läser dina så fint beskrivna ord om nära vänskap!
    Smärtan känner jag för min otroligt sociala dotter som har vänner, ytliga vänner överallt men ingen riktigt nära! Nu är hon sambo med världens bästa, men jag sörjer att hon inte har den där riktigt nära vänninan, som hon kan stöta och blöta allt med! Jag själv har också många vänner, men en nära som har varit min i 10 år och innan henne hade jag en annan nära som fått flytta tillbaka lite i att få vara nära! Vänskap är viktigt men med vem spelar ingen roll! Du har din man och dina vänninor, men rätt var det är finns hon där, kanske inte för alltid men för en tid i ditt liv när ni har något viktigt och gemensamt som sammanför er!
    Sedan finns ju vi här också!
    Kram på dig!!
    Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lurigt det där.
      Att vara så social och ombytlig.
      Som jag. som din dotter.
      Sambon är bra.
      Min man är ju min bästa.
      Men skönt att du förstår.
      Och ja jag har ju er!!!

      KRAM!!

      Radera
  3. Livet är sannerligen inte lätt och blir nog aldrig precis som man tänkt sig.
    jag tänker att jag är glad över det lilla. ha det gott. kram. Ica

    SvaraRadera
    Svar
    1. livet nej.
      Men underbart ändå.

      Tack snälla.
      Kram

      Radera
  4. Ojojoj...fattar du verkligen vad bra du skriver? Jag har skrivit det till dej förut men jag skriver det igen, dina ord går rätt in i mej. Du bara sätter ord på mina känslor. Jag sitter här och ler, suckar och ler igen. Det är ett rent nöje att följa din blogg, en absolut favorit. Keep up the good work...:) kram nickan

    SvaraRadera
    Svar
    1. hej Nickan.

      Nej jag fattar nog inte det .. ;) men älskar när du säger så!
      Tack snälla!
      Och jag försökte hitta till dig men kom ingenstans.. ?
      Tack igen snälla och hoppas du får en fin helg!
      I morgon är det ju Fredag!!!
      Kram

      Radera
  5. Hej igen,
    konstigt att du inte blev länkad, men jag är nybörjare på det här.
    http://homesplendid.blogspot.se/ här finns jag i alla fall :)
    Ha en mysig kväll du också.
    Kram Nickan

    SvaraRadera