när helgen tar farväl

Det är Söndag.

Sista dagen på helgen.

Orättvist hur helgen är så kort och veckan så lång.

Och allt jobb vi gör för att få pengar till att göra saker med familjen,eller i huset, eller på resan.. men tiden med dem/det är ändå minst?

Nej fy så ska vi inte tänka idag.

Nej det har jag lärt mig.

inget att gräva ner sig i.

Och helgen var ju ändå så bra.

Sådär fin som en helg med en bror och hans fru och en bästa vän kan vara.

Allt på samma helg.

Vimmelkantig.

Igår tog vi med korven och barnen och bröden (men glömde drickan) till skogen där vi tog en promenad med hundarna, pratade strunt, bar vänners barn på axlarna och viftade undan typ 30 getingar.

barnen lekte luffare .

Det får vi inte glömma.

Kan inte glömma.

 Min dotter i bakgrunden och min mellanson här.

Han med luvan och de djupaste tankarna jag vet.

Och här har vi honom.

Kusinen Fenix med de knasigaste minerna, pojken som frågar mig vaddårå? och vadsadu? mest av alla.

Pojken som är lite rädd för mörkret och som älskar hundpromenader.

 Han som egentligen vill ha en kram av sin faster, men inte vågar.

;)

Och den pojken med luggen.

Luggen som skymmer hans ena öga.

Han är min.

Gjord av mig, från mig.

En av dem.

Mitt liv liksom.

En del av det.

Och det som gör mitt liv bättre var samlat i en helg.

Allt på en gång.

Och jag känner mig vimmelkantig.

 På kvällen åt vi kräftor, paj och bröd, huset verkligen dånade av barn och vuxna och jag älskar det.

Vill ha det så.

Ibland.

Brors blivande fru och en vän jag håller kär.

Snart kan vi sitta på en veranda alla tre och säga -minns ni.. minns ni för 10 år sedan, 30 år sedan...

för typ 13 år har redan gått.

Och jag älskar att de finns där.

Just dem.

Och han satt på mina axlar ett tag.

Berättade om blixten mcqueen och försökte nå träden med en pinne.

och jag tänkte för mig själv att det här.

Det hade vi aldrig kunnat tro när vi träffades i Florida när vi var unga, ok YnGRE och galna.

Att jag skulle ta en promenad i en skog en Lördag i September med hennes son på mina axlar.

Tur.

Att det blev så.

Livet.

Kram