minnen

Jag har aldrig haft en relation till mina morföräldrar på det sätt som alla andra har.

De var liksom aldrig riktigt där så mycket som andras tycks ha varit.

Jo självklart kände jag min mormor och morfar.

Klart.

Men inte så som jag ser mina vänner gör.

Kanske hade de fullt upp med andra.

Andra än min mamma och hennes familj.

Kanske hade hon mer tid för dem som hade de svårt och min mamma var inte en av dem.

Synd ändå, när de väljer bort, väljer den eller inte den, när det handlar om sina egna barn.

Vad jag minns.

Ett kök som luktade kok kaffe och cigaretter.

Inne tofflor som hasade mot gammal korkmatta och ett kluckande skratt,

Hon hade det.

Min mammas mamma.

Mormor.

Skrattade så det kluckade inuti henne, brösten guppade som på en båt på  vågor.

Humor hade hon.

den gillade jag.

Morfar.

Han var världsbäst på att steka pannkakor och än dag är det just dem pannkakorna jag har in tanken när jag steker mina barns pannkakor.

Frasiga i kanten. Tunna.

Många.

Han cyklade alltid min morfar.

alla bilder från Pinterest. bara klicka på dem;)

Han cyklade och hon körde röd volvo.

det minns jag.

Och Glenn.

Hon rökte cigaretter som hette Glenn.

Morfar hade alltid med sig Dumle klubbor när han kom på besök.

Dumle klubban är nog underskattad.

Gott, smakar morfar.

Jag brukade rita när jag var hos min mormor.

Jag ritade iofs typ alltid.

men en gång när jag var 17 år och hälsade på min mormor.

Stegade hon ut i köket, öppnade en lucka ovanför sin microugn och plockade fram.

En teckning jag hade ritat till henne när jag var 7.

Vackert.

Så hon fanns där ändå.

I hjärtat men kanske inte i tiden.

Nu finns de inte mer.

och idag tänker jag lite på dem som gått bort.

För ibland händer de hemskaste saker.

Och jag känner med en pappa som förlorat sin vuxna son, en fru som mist sin man och ett barn som mist sin far.

Man måste ta vara på det.

Livet.

För så vitt jag vet.

Kommer det inte igen.

K R A M