Höst

Det blev precis så mycket höst som jag hade trott.

Solen gömmer sig bakom taken och mellan molnen.

Vinden tar i.

Jag går på våta stigar med två hundar som nosar mellan guldgula blad.

Jag försöker få in alla dofter av naturen.

In i själen.

Men det är något läskigt med hösten ändå.

Jag går så försiktigt jag kan.

Det är hösten som är ok.

Inte mörkret.

Det är orangea löv som är ok.

Inte vinden som biter.

Det är doften av våta grenar och regn som är ok.

Inte kylan.

Sonen ger mig ett litet litet äpple han hittat på sin väg.

Jag skär det i mittitu och lägger det vid ett ljus.

Han ler mot mig av stolthet.

-Vad fint det blev mamma.

Och ja lite höst här inne blir fint.

Den är ju fin ändå.

Hösten.

Nu ska jag lägga mig i en soffa, med ena benet under mannens,

Jag ska klappa med handen på ett blondt hår och en len kind på barn som tillhör mig.

Jag ska se ett avsnitt av något lagom spännande.

Och lyssna på vinden.

Hösten.

Och i morgon.

I morgon blir det ett sovrum här.

Som jag ju sa att jag skulle visa upp.

Minsann.

.)

K R A M