född

Man kommer ju från någonstans.

Från någon.

Och alla har så vackra berättelser.

Vackra ord som för mig känns som sagor.

Jag minns inte allt.

Minns inte alls allt.

Bara vissa segment och ibland fler.

Några fler.

Och trots att staden jag växte upp i inte fanns där längre än städer jag sedan levt i fram tills nu.

Trots det så tror sig folk veta.

Där.

 I den staden.

Där tror de sig veta.

vem jag är.

Lustigt det där.

Att de tror det.

När jag inte tror mig känna dem alls.

Det där livet alltså.

Idag är mitt huvud lite upp och ner och omskakat.

Det kom någon och ruskade om i det, hårt, slog det sida till sida med ord och påståenden.

Yr, vimmelkantig och mör.

Hör historier som är svåra att ta in.

Sagor jag inte kan förstå.

Och hela tiden får jag höra att de handlar om mig.

Mig.

Sagorna.

Finns inte.

Det är inte jag.

Jag lovar.

Men vet ni?

Det är FREDAG!

Fredag och jag har hunnit det jag skulle idag.

Kanske inte allt.

Men dagen är ju inte slut ännu.

Jag hinner ju med en kyss i en soffa och en fot mot mitt ben.

Än är det inte natt.

Men snart.

Kram