Backspegeln

Det är svårt att sätta ord på känslor.

Svårt att få andra att förstå.

Men jag försöker ändå.

Och trots att vissa aldrig kommer förstå sig på, vilja se.

Så fortsätter jag.

Ändå.

Det är sån jag är.

Om man inte tycker om, kan man lämna kvar och gå förbi.

Gå vidare.

Passera.

Låt bli.

De som ser det jag ser eller vill lite vad jag vill, känner lite vad jag känner och kanske förstår lite av det jag förstår.

De stannar kvar.

Håller i.

Hos mig.

När jag kör hem från jobbet.

Kommer en känsla jag känner igen.

Den kommer varje år.

Känslan som kommer när löven snart skall falla och åkrarna blir grå.

Den där känslan av att se livet lite i en backspegel i motljus, på en landsväg mellan åkrar och gamla träd.

Känslan av att lämna något.

Bara se det svagt där bak.

I backspegeln med solens strålar som bländar.

Och den gör så.

Känslan.

Den gör så jag saknar det som varit men längtar till det som är på väg.

Dra ner ett fönster.

Ropa högt mot himlen, känn vinden i håret.

Le.

Gör en Torsdag till en Fredag i själen.

Se dig omkring och vet.

Vet att..

fan jag gör det bästa av det ändå.

Det bästa av Livet.

Kram