fredag 4 mars 2016

Fredagsfeeling

Det är Fredag.

Solen är långt ifrån mig men jag känner det ändå.
Pirret, glädjen.
Jag har ett nytt tänk - ett tänk som gör mig till ett bättre jag.

Det mina vänner.
Det är ett bra tänk.



Så jag drar på mig träningskläderna och sticker till gymet.
Efter det blir det Fredags-blommor och kanske en planering för det där sovrummet som skall målas om.
Kanske.
Eller bara en brasa och film.

Det visar sig helt enkelt.

Fredagsfeeling som det ska vara.

torsdag 3 mars 2016

Jag lär mig gå på nytt

Jag är mitt i ett skifte.
På alla plan.
Och i detta väljer jag så jäkla rätt.
Jag väljer mig.


Jag planerar att ha ett år då jag lär känna mig själv ännu mer.
Ännu bättre.


Jag tänker se mig själv för den jag är.
Den jag valt att vara och den jag väljer att bli.

Befriande.
Så känns det.
Rätt.
Så känns det.

Och det om något kan ju inte vara fel.
Inte fel alls.


Så ja det kommer bli så bra det här.
Mitt nya jag och jag ska ta hand om mig nu.
På allvar.

Och måla om ett sovrum.
Även det kan vara nytt för hjärtat och själen.
Så det mina vänner, det är vad jag gör just nu.

Målar sovrum och lär känna mig själv.

lördag 27 februari 2016

Helgfeeling

Den kom som en liten storm inuti.
Känslan av vår och kärlek - som kolsyra i min kropp.



Så på vägen hem från jobbet sprang jag förbi torget och köpte på mig lite smått och gott och skapade den här.
En bukett av helgfeeling och vårkärlek i ett.


Hela jag känner mig nykär idag.
Och blommor behövs en sån dag, det är ju känt sen länge.


Jag städade hela huset med.
Ni vet, dammsuga, torka golv så de doftar sommar, hänga tvätt och torka av skåpluckorna i hela köket.
Alltså denna vårkänsla.
Stanna.

Och ja.
Jag ska byta matta i vardagsrummet har jag bestämt.
En tjockare variant. 
Lite heltäckningsmatta fast måttbestämt efter mina möbler tänker jag.
Grått typ.
Lite så tänker jag med hela kroppen full av kolsyrekänsla av vår.
Och kärlek.


torsdag 25 februari 2016

barnen som växer

Det är slutet av Februari.
Det betyder att det nu är 13 och 11 år sedan jag födde mina söner.
13.
11.
jag har lika svårt att förstå det varje år.



De som får mitt hjärta att slå dubbla slag.
De som håller min hand i soffan när vi kollar på film och de som varje dag talar om för mig att jag är älskad.
Dem två.
Februari är deras månad och vi firar så gott vi kan.



Så gott det går, eftersom den ena bara vill vara med sina kompisar precis hela tiden och den andra är kvar hos kusinerna.
Vi firar i helgen säger jag.
Ja det gör vi.
Middag och presenter igen.
Blir en fin helg det här.


torsdag 18 februari 2016

Snöiga dagar

När jag kände våren i mig i går kommer snön fallande idag.
Jag har bott i Skåne i 15 år nu.
Det har alltid varit snö på sportlovet.
Alltid.
Så jag visste ju egentligen att det inte var vår.
Egentligen.




Men känslan fanns där.
Och den var grym.
Ni vet den där känslan som får till ett pirr som går från tårna upp till naveln, nyper till och sedan fortsätter sin väg som ett kolsyrebrus ända ut i fingertopparna.
Så.
Så var den känslan igår.

Idag är det mest snö och ingen sån känsla alls.
Men fint ändå.

lördag 13 februari 2016

I'll drive us home...

Ibland önskar man jag framåt och bakåt och lite åt sidan.
Och varje år vid den här tiden önskar jag mig ett bättre
"leva i nuet lugn".

Jag behöver det.
På nätterna springer tankarna om varandra och stressen har mig i ett järngrepp.
Varför frågar jag?
Vad är det som är fel?
Men inga svar dyker upp i mitt inre.




Jag sover inte, ligger där med öppna ögon och sorterar tankar.
Ibland sträcker jag ut min hand mot den vänstra sidan av sängen för att känna honom ligga där.
Känna hur hans bröstkorg reser sig upp och ner i sakta varma rörelser.
Han sover.

Men jag känner på energin i mitt sovrum att det är stress även hos honom.




2015 var likadant just innan Mars skulle ta vid.
Det är något som sker i skiftet från iskalla vintern till kanske en känsla av vår.
Något och jag vet fortfarande inte hur jag möter det.



Men idag efter frukost och några koppar kaffe tar jag paus.
Jag tar pausen med mannen på tu man hand.
På en annan plats och andas.
Vi behöver det tror jag.
Vet.

Det är alla hjärtans dag i morgon, och trots att vi ska vårda varandra lika mycket alla dagar om året så ser jag min chans.
Chans att fira lite extra och bara vara.
Han och jag.


måndag 8 februari 2016

Se på dig

En Charlotte och jag pratar 
över ett matbord en Fredag efter jobbet.
Vi pratar "duktiga-flickor-syndrom" och om att vara på platser där de inte förtjänar dig.

Vi pratar om att livet är märkligt och bäst, försöker lova varandra att leva lite mer och bättre.

Det tog ett tag sa jag.

Att erkänna och stå för att jag inte är bra på allt.
Erkänna att inte alla tycker om mig.
En fjortonårig flicka som en gång var jag trodde nämligen så, att det var måsten och inget kunde vara värre än det.

Och det tog tid att skaka av hennes ihärdiga tankar och beteende.


Men nu är de nästan borta.
Helt borta.
Det finns miljoner av människor i världen och jag tycker inte om dem alla.
Alla tycker inte om mig och det är ok.
Jag är ju den jag är och bara det tänker jag vara bäst på.
Bara det.


Byt jobb.
Ta ett bad en Onsdagskväll när maten egentligen skall lagas.
Andas.
Kör till havet när solen skiner, kyss en man du älskar.

Livet.

Vi måste leva det.



Jag vet att jag är bra och jag vet att valen jag gör nu är helande och renande.
Och alla de som valt att säga de där elaka orden på vägen, alla de som ifrågasatt och pekat fingrar de kan se sig om åt annat håll.

I bilen på väg till jobbet sjunger en kille en låt som spelas överallt och hela tiden.

Om du är så bra så gå och älska dig själv.
Så tänker jag om dig som pekar.
Så tänker jag om dig som säger allt det där du inte har något med att göra.

Dig själv.
Inte mig.

.




söndag 7 februari 2016

Raw-bollar & solskens-Söndag

Det blev vår.
En Söndag i Februari blev det vår.
Solen skiner från klarblå himmel och fåglarna kvittrar.
Livet alltså.




Jag har promenerat hundar och jag har tvättat lite.
Mitt i det tar jag paus.
Med mina raw-bollar och en stor kopp kanelkaffe.
Alltså sa jag solskens-Söndag?

Bollarna?
Ja de är kanske lite farligt goda faktiskt.
Men gör dem ändå, såhär:

12 färska dadlar
1 näve cashewnötter
1 msk chiafrön
1 näve pumpafrön
och eventuellt lite kokosfett om ni vill.
Jag hade inget kokosfett hemma idag så det blev utan.
Hade däremot några tranbär som låg och skräpade så de åkte ner i mixern tillsammans med sesamfrön.

Så ja ni bara kärnar ut alla dadlar, kör i mixern tills det ser ut som kolasmet typ.
Tillsätt resterande ingredienser och en lite nypa salt.
Rulla till bollar och ät.

Ni kan rulla in dem i hackade jordnötter, sesamfrön, kokos eller lyxa till det som jag gjorde det idag och doppa halva bollen i mörk choklad.
Skojar inte. Så gott.

Ett annat tips är att hälla i en skopa proteinpulver om man vill ha de som tränings-mellanmål.



Nu fortsätter vi slappa denna soliga-Söndag.
En dushvägg ska upp i barnens badrum och ett pass spinning skall klaras av.
Soliga Söndag jag är lite kär i dig.


tisdag 2 februari 2016

Spring 2016

Det kanske fortfarande är kallt, och kanske snön till och med faller.
Men jag tänker vår.

Hela tiden faktiskt.

Som nyheter till butiken, en och annan solig dag på stan, som nya kuddar i soffan och en springtur i skogen.
Så tänker jag.



Och just de där nyheterna i butiken - de är lite svåra att motstå ibland.
Som en svan i mässing - en sån måste man ju ha.
Eller hur?


Och den nya takkronan.
Den påminner väldigt mycket om den som tidigare kom från Olsson & jensen och som liksom trånades efter från var och varannat hus i Sverige.
Den har kommit i litet nytt utförande, med metallram - men med precis lika vackert sken och utseende.

Vår.
Jag tänker vår.



Precis hela tiden.

Torr asfalt och fågelsång.
Ni vet känslan...



fredag 29 januari 2016

Det fanns i vattnet

Jag vet inte vad som hände mig nånstans på vägen.
Men den här oron jag ständigt lever med har nog alltid funnits där.
För vad eller varför vet jag inte.


Men den är där.
När någonting händer så kommer den.
Oron som inte går att kontrollera.
Jag tror den funnits där alltid, och visats sig i vågor.

En syster ringer mig för 3:e dagen i rad.
Hur mycket har vi att prata om egentligen säger jag?
Med allt vi hållit gömt och aldrig luftat - hur mycket som helst.
Tänk vad mycket bagage vi burit runt på säger jag.
Hon bara hummar som svar.

En vacker dag är kanske bagaget kastat i en väggränd någonstans och vi springer vidare på grönskande stigar.

Det är du och jag mot världen skriver jag till henne på kvällen.


Vad fan var det dem matade oss med när vi var små egentligen?
Det kanske vi inte behöver veta.
Vill veta.

Men ändå.
Nu är det du och jag mot världen.


måndag 25 januari 2016

Cinnamon & Coffee

Jag har en lång morgon hemma.
Ingen träning.
Ingen stress.


Så jag hinner med allt jag önskar.
Läsa bloggar, lägga liten order på kuddar till butiken, se på nyheterna och dricker mängder ned kaffe och kanel.


Äta frukost sakta och länge, prata med mannen om vad som är viktigt och planera dagen.
Hinner allt det en Måndagmorgon.
Man tackar.



Nu lite musik, kanske en kopp till och sen vidare mot jobbet.
Vi har bara en vecka kvar i den här lokalen.
Sen flyttar jag.
Allt blir så mycket bättre.
Så. mycket. bättre.


söndag 24 januari 2016

Jag väljer att se

Att se.
Jag väljer det nu.
Att se vad allt är.
På riktigt.

Ni vet hur filtrerad den här världen är.
Det är Gingham, moon och Amaro filter precis överallt.
Det är vackra frisyrer, marmrmorgolv och polerade mässingshandfat.


Och ja det är ok det med.
Jag älskar det.
Jag gillar fint.
Jag gillar det där nästan ouppnåeliga.

Men som jag gillar äkta med.
Mer.

Jag gillar rufsiga barn i sängar som är obäddade, jag gillar osminkade kvinnor på väg till Konsum.
Jag gillar det.



Och jag väljer att se allt nu.

Och mitt i detta löfte lovar jag mest detta.
Att se honom, och dem tre,
Mannen och barnen.

För jag vaknade med en nästan molande känsla av ensamhet mitt i samhörigheten.

Han som såg mig då - mannen som alltid tror på mig och mina knasiga idéer, han som såg mig när jag var 14 och stod med för stor jacka utanför en nattklubb i en stad som borde sovit.
Han som såg mig när jag kom hem med andan i halsen från ett land jag förälskat mig i och sa - ta med mig.

Han måste jag se mer.
Se på mer.

Mannen som jag inte tar för givet, han som ger mig mer än han tar och han som andas de mest lugnande andetagen vid min sida på nätterna.


Han som tillsammans med mig skapat de tre människorna i världen som verkligen betyder allt.
Jag måste se honom, mer.

Vi måste ta till vara på allt.

En sån känsla vaknade jag med och vill genast beställa en weekendresa för bara honom och mig.
Klä mig i vackra underkläder och snygg klänning, jag vill äta mat som får oss och humma och ligga tätt,tätt och prata om livet.

Sen vill jag ta de där andra tre på en helt annan resa.
Tiden.
Bara vara.

Med de viktigaste jag vet.

Jag väljer att se.
Allt som betyder nåt.


fredag 22 januari 2016

Snö

Mitt i snövädret.
Mitt i vardagen med en borttappad vante och för kalla skor.
Då längtar jag tillbaka.
Till detta.






How can i not?
Florida.
Sol.
Sand.

Jo jag längtar.

onsdag 20 januari 2016

Formex

Alla i branschen befinner sig nog i Stockholm just nu.
Alla utom jag.

Som har på tok för mycket jobb och möten inbokade.
Men jag ser mycket på instagram och följer alla där.





Så ja, jag stannar hemma i Skåne.
Städar ett kök, bakar ett bröd, jobbar 15 timmar och tränar. 
Typ så.

Och ja..kika in under NYHETER 
i webshopen om ni är sugna på litet nytt.

Kram