Frukost & visningsvillor

När alla andra var inomhus passade jag på att gå.

 långt och länge,
klockan var 9 på kvällen och ljuset fanns kvar där.

I luften fanns det minnen från en svunnen tid.

I luften fanns det minnen från en tjej på cykel som rasslade över grusvägen, 

minnen om ett hjärta som fladdrade i halsgropen.

och när bara mobilen var med på promenaden 

är det en sån bild ni får.

Det var magi på promenaden.

Det fanns dofter som bara en själ kan förstå.

Det fanns ljud som bara ett hjärta kan slå för.

Och som i en saga - när jag kom hem igen och stängde dörren om mig föll ett ilsket regn över hustaken.

Hårt som ett riktigt sommarregn.

det var magi på promenaden i går.

Idag blir det inget regn och säkert ingen promenad.

Idag väntar ett besök till Åhus och ett hus som skall stylas inför visning.

Idag blir det en riktigt bra dag, det känns.

Festen är över

Jag tycker att luften hittat tillbaka igen.

Jag andas med djupa andetag och tänker på det.

Luften.

Den finns att andas och jösses vad luft är skönt.

Vi svidade iordning på Lördagen efter jobb - för att umgås med nyfunna vänner över en bit mat och gott vin.

En fin Lördag - med luft och massor av kärlek.

Det blev sent och Söndagen blev seg.

Men solen sken och jag låtsades att allergi inte var något att bry sig om och hängde ute i trädgården hela dagen.

Det var som sommar där ute - i lä bakom skärmväggen.

Och som jag älskar sommar.

Jag slumrade till där i solen och när jag vaknade låg detta på solsängen tätt intill.

En sovande son och hans bästa vän.

de sov lika gott som jag.

Alltså en sommar i min trädgård.

Den behövdes.

Verkligen.

Nu jobb.

OOIE GOOIE CARAMEL CAKE

Jag döpte den till det.

Ooie Gooie för det är precis det den är.

Kladdig, krämig, galet god.

Och hur gör jag den då?

Jo jag bakar två kladdkakor, som vanligt typ..

jag har ägg och socker som jag vispar poröst och i en annan skål har jag mjöl, vaniljpulver och kakao.

Smälter smör.

Ner med smöret i äggkleten, och sen vänder jag försiktigt ner hela äggsmeten i mjölet.

Bara vänder ner - inte vispar!

Jag smörar 2 former med avtagbara kanter som jag sedan har kokos i för att jag helt enkelt gillar det bättre än tex ströbröd.

In med dem i ugnen på 175 grader i ca 12 minuter och direkt de är klara ställer jag in dem i frysen.

.

Och när du tycker att du ska bjuda på dem.. ta ut dem ca 1 timme innan och lossa dem från formen  - lägg den på fint fat och så brer du ut Dulce de leche på hela kakan och lägger sedan den andra kakan uppepå.

(om de inte vore frusna nu - skulle du inte kunna hantera så kladdiga kakor)

på det sista lagret har jag sedan hällt ut favoritnötter ihopkokade med dulce de leche som jag toppar med havssalt.

Servera med vaniljglass och kanske en klick grädde.

den här kakan är supergod - men supermäktig så servera bara som en pralinstorlek. Det räcker gott nog.

Lovar.

Nu kör jag till jobbet.

Ha en fin Lördag.

Valborgsafton

Jag har fortfarande svårt med luften.

Jag hittar inte andningen och vilar så gott det går.

Så gott jag kan.

Vi firar in våren på platsen vi firat på de senaste 8 åren.

Barnen åker karusell och köper grillad korv.

Brasan värmer i den iskalla kvällen och jag håller honom i handen på vägen.

På vägen ut från idrottsplatsen ser jag 4 tjejer står och viskar mot staketet.

De är unga.

Alldeles för unga för den där cidern de gömmer under jackan, den där cigaretten de håller mellan sig.

Och jag minns.

Minns när jag var alldeles för ung för att fira valborg med vita jeans och en folköl.

Ja hjälp.

Vi går hem, dricker kaffe och äter en galet god kaka.

Recept och bild kommer.

Lovar.

Det var valborgsmässoafton och jag minns så mycket.

Andas säger jag till mig själv när jag lägger mig på natten.

Andas Carola. Andas.

Lo-ika smycken & kläder

De frågar mig om jag är stressad.

Jag kan inte svara.

Har aldrig kunnat svara på frågor som den.

När vet man det?

För jag vet, att om de frågar mig alla följdfrågorna..

Jobbar du? Hur mycket?

Har du barn? Hur många?
Har ni hus? Husdjur?
Känner du press?

Ja men eller hur, jag vet ju att när följdfrågorna kommer och jag svarar att ja jag jobbar - alla dagar i veckan.

Jag har tre barn, två hundar och ett hus.

Jag tränar minst 4 ggr i veckan, jag fotograferar och bygger webshop.

Jag kanske känner lite press ibland.

Från mig själv.

Men ändå vet jag inte när jag är stressad.

För jag är ju verkligen sämst på att ta det lugnt.

Sämst.

Jag får en allergisk reaktion som inte ger mig någon luft.

Den bara finns utanför mig

det går inte att fylla lungorna som jag brukar.

Jag sover dåligt och jag svimmar.

Fråga mig inte nu om jag är stressad för just nu, hade jag nog svarat ja.

Luften fattas mig.

Jag försöker ändå.

Ta det lugnt, andas.

Försöker.

Och försiktigt fotar jag de nya smyckena och kläderna som trillat in i butiken.

Försiktigt.

Och jag planerar att ringa en syster.

Snart.

Sydafrika i Kristianstad

Vi hade lite mys igår.

Tog oss till vackra Naturum i Kristianstad där det vankades vinprövning med roliga människor och underbara viner.

Tyvärr var den där solen som hälsat på innan fullkomligt bortblåst men det gjorde inget.

Luften var kall men hjärtat varmt.

Det var uppradat med vinglas och vi fick några timmar med historian bakom dessa viner.

Alla sydafrikanska.

Och jo jag är ju en trogen rödvinsdrickare men nej jag har ingen som helst koll på vad och vilka druvor etc.

Men nu, nu vet jag i alla fall lite mer.

Jag föll extra mycket för ett vin som hette Spencer, ett ganska fylligt rött vin med körsbärstoner och mörk choklad.

och det är alltid något visst när någon vet vad de pratar om, och när de älskar precis just det.

Som Morgan, han visste vad han pratade om och han älskade det.
Morgan har bott i Sydafrika i mer än 8 år och studerat vin och vingårdar under alla dessa år.

Han älskade vad han pratade om även jag satt som förbluffad och lyssnade, sippade och nickade.

Sen att jag direkt idag vill boka en resa till Sydafrika och se allt det han nämnde.. ja det får vi ta en annan dag.

En underbar kväll i Kristianstad helt enkelt.

Varma människor, kramar, skratt och god mat.

Kan ju inte bli så mycket bättre än så - en Torsdag när vindarna tar i som halv storm utanför.

Och ser ni André här ovan, alltså vilken kille.

Han har flyttat sitt liv från Sydafrika till Blekinge, startat typ Sveriges absolut bästa restaurang och hotell och berikar oss vanliga människor (André är mindre vanlig med sina utbildningar och tid som sommelier på Kapstadens enda 6 stjärniga hotell & restaurang) med hur bra ett vin och en måltid egentligen ska smaka.

(jag ska besöka Eriksberg så snart jag bara kan och ta reda på mer)

Jag lyssnade, nickade, sippade och funderade över hur en struts på riktigt kan smaka..

Jösses vilken kväll.

Tack till alla som var med.

Tack.

En ledig Söndag vid havet

Vi bestämde redan på Lördagen,
 innan jag körde till jobbet.

Att på Söndag, då tar vi hundar och picknick och kör till havet.

Det bestämde vi.

Så det gjorde vi.

Och helt öde var det, bara vi och två brassestolar, hundar och en picknick korg som nästan vällde över.

Barnen hoppade längdhopp i sanden medan jag bara satt med benen i kors, bakåtlutad i en av stolarna och bara njöt.

Filtarna var med.

Och jag tror ett litet tag att jag slumrade till.

Alltså havet.

Men sen slog klockan 13.15 och molnen rullade in.

Då packade vi ihop igen och barnen fick stanna vid Ottos glass som knasigt nog redan hade öppet och köpte typ världens största glass.

Nästan som sommar ett tag där.

Nästan som sommar.

Overkligt men ärligt

Jag får ett långt email skickat till mig.

Någon jag inte kände riktigt men kände ändå.

Det var sommar.

Jag var overklig men ärlig mitt i ett liv som inte gick att förstå.

Jag tror jag var 16år.

Det var sommar, tiden var evig och ingenting tog nånsin slut.

Jag var någon annan då,
så när du skriver till mig minns jag allt
och ingenting.

Du skriver att jag är någon som satt spår, 

någon som dyker upp i din minnesbank.

Minnen för dig.

Det var sommar och jag viskade hemligheter i ditt öra.

Du skjutsade mig till städer vi aldrig besökt förut.

Du lyssnade på mina hemligheter och höll dem för dig själv.

Jag var så liten, så osäker men ändå så fri.

Jag minns att vi gick hem när det redan var morgon, jag väntade och längtade efter känslor som inte gick att tolka.

Jag minns dig.

Jag minns den sommaren, min jacka som var för stor, jag minns din hand som letade sig bak i nacken på dig själv när du blev osäker.

Minns ditt leende och frågor som fick mig att skratta högt.

Jag var den men inte alls.

Tiden har svept förbi och fram 

och fast jag minns är det overkligt nu.

Den som var jag, den som var du.

Fullkomligt overkligt nu.

En sommar för längesen.

Mycket längesen.

fotografering

Jag fotar speglar och klädstänger.

Jag ringer 15 samtal och har möte i både skolan och på jobbet.

Jag köper vårskor och lämnar barn på aktiviteter.

Det var Onsdag med full fart.

Jag hann inte ens förstå att allt det skedde på min lediga dag.

Ledig liksom.

nej inte riktigt.

Nu mot jobbet igen.

En leverans som hamnat fel och gör att jag med ca 25 kunder börjar känna mig  ganska upprörd.

Lite mer än ganska.

Mot jobb alltså.

Snart helg.

Kram

En längtan

Jag tror det börjar som en andning.

Det är nånting i mitt bröst.

Det är som att luften sveper förbi och jag kippar efter luft.

Det liksom börjar som en andning.

Jag ser på promenaden. Måste stanna och läsa klart.

Vi har en inre klocka, tänker samma, likadant.

Du frågar hur det känns.

- Det har runnit mycket vatten under broarna jag bränt.

Man tar och man ger svarar jag.

Livet är så.

Jag måste säga hejdå.

Ibland.

Jag frågar dig hur det känns.

Jag är klokare nu, svarar du.

Och jag ler.

Jag vet precis vad du menar, precis hur det känns.

Alla samtal vi har haft.

Jag är starkare nu.

Alla samtalen är starkare, vackrare och mer.

Vi är starkare nu.

Om allt bara förändrades nu, vad skulle du göra då frågar du.

Ingenting svarar jag.

Ingenting.

Allt är precis som det är - som jag gjort det till.

Jag har gjort mitt, du har gjort ditt.

Vi är vi och allt är precis som det ska vara nu.

Bra svarar du.

Och jag hör på din röst.

Du är starkare nu.

Älskade syster, älskade du.

Tisdag med täta moln

Jag dricker kaffe som blivit kallt.

Jag står med svala ben i trädgården och ser på när hundarna jagar varandra runt runt på gräsmattan.

det känns inte som vår.

Jag fotar lite keramik och dricker ännu mer kaffe som kallnat.

Jag fantiserar om stekande sol och ett hus vid havet.

Bara för att en tjej skickat en länk på en villa som skall säljas i ett land där solen skiner.

Du kanske kan styla detta hus skriver hon.

Om jag kan.

Ja tack svarar jag och kanske jag får till en styling i ett land där solen skiner mer.

Sen sitter jag i soffan under det quiltade täcket som passar perfekt just där i min linnesoffa.

Jag sitter där tills jag hör barnens ljud.

Toalettskåp som öppnas, duschar som rinner och små fötter som går över stengolvet.

Det är Tisdag med täta moln och jag ska jobba.

Vad gör ni?

Jag tvättar och luftar själen

Den var här i helgen.

Våren.

Nästan känslan av sommar.

Jag drack mitt Lördagsvin i rottingfåtöljen vid husväggen.

Den var här i helgen.

Våren.

Solen sken genom huset och fåglarna kvittrade som besatta utanför.

Som jag älskar våren.

Nästan som sommaren.

Nästan.

Jag jobbade hela helgen. Sålde sängar och möblerade om i butiken.

Vänner kom förbi med kaffe, alltså vänner som tittar in för att sitta med mig i en gammal sliten chesterfieldsoffa och prata om barn, män, kärlek och nagelförlängningar.. allt på samma gång.

De är de bästa av vänner. Bästa.

Väl hemma igen städade jag lite.

Tvättade rent i sängen, ja det är Söndagar som det alltid bäddas rent här hemma. 

Jag tvättade och luftade själen lite.

Våren släcktes av ett ösregn men det gjorde ingenting.

Jag var varm i hela kroppen av den finaste av Söndagar.

Hela familjen samlad, mannens varma kramar i hallen och barnens stora leenden.

Så fin en Söndag kan bli.

Nu Måndag då.

Lets do it.

Om det är så är det

Jag och dottern är ensamma den här helgen.

Hon och jag.

Vi äter tapas till middag båda dagarna för att vi kan.

För att vi vill.

Vi sover i dubbelsängen tillsammans 

 vi pratar om allt och lite till.

Vi gör så med jämna mellanrum.

 Jag och barnen - ett och ett. 

Egentid.

Mammatid.

Och hon analyserar svar, analyserar beteenden hos andra.

som tjejer gör.

Som jag gjort.

Jag håller hennes hand 

 när hon pratat klart säger jag det bara.

Det är vad det är.

Om man vill så gör man.

Om de vill så gör de.

Inte svårare än så.

Vill de träffas så träffas man.

Enkelt.

Ärligt.

Hon nickar.

Jag vet att hon kommer analysera och omvärdera svar länge till.

Men jag säger det redan nu.

Då kanske hon lär sig snabbare än jag gjort.

Att det är vad det är och man gör det man vill göra.

Så hennes pappa bryr sig helt enkelt inte?

Frågar hon mig då.

Om han bryr sig är en sak men inte tillräckligt säger jag.

Jag är ärlig med detta.

Önskar någon hade varit det med mig.

Vill man träffa sina barn så gör man det.

Enkelt.

Och det hon berättar för mig är ofattbart.

Skär i mitt hjärta.

Och jag vet precis.

Vet precis hur hennes vän har det.

PRECIS.