Sommar i skåne

Den kom tillbaka.

Den där klibbiga sköna värmen som finns där redan när jag stiger upp.

När jag drar upp skjutdörren i vardagsrummet och öppnar upp för att känna efter så slår den emot mig.

Sommaren.

Den kom tillbaka.

Jag började med att baka ett bröd.

Ett bröd som har allt.

Jag bara häller i vad jag har hemma, sesamfrön, russin, solrosfrön, mandlar, linfrön, ja ni fattar.

Allt åker i och tillsammans med filmjölken blir det helt magiskt gott.

Och efter det drar jag ut soffan från barnens tv-rum in hit.

För jag har ju inte riktigt bestämt mig.

För vad som skall få bo här hos oss.

Två vackra saker i cremévitt funderar jag över men jag vill fundera mer och drar därför in den gamla.

Och ett soffbord blir över, ett fint sådant som jag inte heller vet om jag vill spara eller om någon annan kanske behöver det mer än mig.

Vet inte.

Barnen ritar i skuggan.

Och efter lunchen packar vi in oss i en svettig bil och kär till stan.

Till en nybyggd park som har det där pojkarna så länge längtat efter.

Skate-park.

Och jo det syns i deras ögon att det minsann är värt det.

Kanske varje dag, hur varmt det än må vara.

Så är en skate-park alltid rätt.

Och så avslutade vi det hela precis så som de önskade det.

Med kebab på några bänkar inne i stan.

Vi svalkade oss med en god lemonade och sen körde vi hemåt igen.

Sommaren i Skåne.

Tack för att du kom tillbaka.

Denim and dreams

När klockan egentligen är för mycket för att fråga min syster om råd.

Gör jag det ändå.

Jag har så många ord.

svar på frågor som aldrig ställts.

Säg det bara om du vill säger hon.

Om DU vill.

Och så är jag tyst igen.

Om JAG vill var det.

Mitt hår ser ut som drömmarna känns där inuti.

Rufsigt och snurrigt men varmt och lagom solkysst.

Ändå.

Jag somnade med vått hår och vaknade med ett halvt fågelbo men lät det vara så.

En hel Torsdag fick håret vara vad det ville och hjärtat drömma så stort det bara kan.

För det var vad jag ville.

Och nu är sofforna borta.

Två stora soffor lämnar många kuddar kvar på hög i mitt vardagsrum.

Och nej jag vet inte säkert.

Inte säkert på vad det blir.

Någon viskade om en dyr italiensk sak men jag vet inte.

Vet inte alls.

Och det är ok.

Med denim drömmar fungerar det mesta ändå.

det mesta.

Araslövs Kro och Golfklubb

Inte riktigt var jag brukar hänga.

Inte riktigt men jag känner nu att jag kanske borde börja.

Hänga på Araslövs golfklubb.

Det ligger generande nära mitt hus.

Generande nära för att jag inte förrän idag besökt det.

Jag ska nämligen jobba lite tillsammans med de en underbar tjej som driver just restaurang och event-delen på Araslövs Golfklubb.

Och när jag kom ut där tidigt i morse för att äta en god hotell-frukost med tjejerna så liksom kände jag att.. jo jag kanske skulle ta och lära mig det där.

Det där med golf.

För miljön där ute.

Det var som jag flygit till Italien på bara 5 minuter.

Och där i Italien sken solen från klarblå himmel och husen i sten hade röda klätterrosor på fasaden.

Italien i Araslöv.

Och trots att jag faktiskt tänkte tanken.

På att börja golfa så var det ju inte därför jag var där.

Nej jag hade helt andra anledningar.

Helt andra.

Men dem anledningarna får jag berätta om en annan dag.

Spännande är det i alla fall.

Spännande och in i maggropen vackert.

In i maggropen.

Det ni.

Olsson & Jensen lampan är på plats!

Den kom för nån dag sedan.

Lampan som liksom fått mig att på riktigt kunna säga att jo.

Jo man kan ha en kärlek för saker.

För vackra ting.

Som denna.

Jag fick mannen att klättra våra 4 meter upp och hänga upp den åt mig.

Och där hänger den nu och är så vacker att det inte behövs några ord.

inga ord.

75 cm kärlek som tronar sig i vårt vardagsrum.

Tillsammans med texas longhorn skallar och vackra urnor så är det kanske snart precis så som jag vill ha det.

Och den där lampan.

Ja den gjorde sitt till.

Gjorde rummet ännu mer fyllt till bredden.

Till bredden av kärlek.

Efter att lampan var på plats firade vi.

Kanske mest jag.

Men ändå.

Jag firade.

Med kanske det godaste jag vet just nu.

Yollibox i kokossmak!!!

Jag vet, kokos.

Så om man undrar hur den här Söndagen blev.

Så blev den magisk enligt mig.

Magisk.

Det var regn utanför

Gräset var tungt.

Det var lite som ett lager av dimma över marken utanför.

Jag var kanske 16 år och magen hade en klump av romantik inuti.

Jag låg till vänster i en 120 säng med kromad metallstomme.

På stereon sjung en man med långt hår om en sång till dem som inte jagade guldet och äran utan till dem som såg lyckan i det dem har nära.

Jag hade vackert hår och en ostadig själ.

Drömmarna var stora och hjärtat likaså.

Andningen bredvid mig var tung

 jag såg på honom när han sov.

När vi var vakna var vi bara coola och nonchalanta,

 ingenting var på riktigt men ack så allvarligt inuti.

Det var en sensommardag när regnet droppade utanför.

Det var i en småstad där varje handslag var ett vapen och många andetag var en lögn.

Och jag tänker på låten som spelades då.

Det här är en fanfar - för dem som verkligen har

nånting kvar.

Och just idag, en helt vanlig dag 

spelas den låten på radion och jag minns.

minns och ler.

För den här sången är för mig.

För mig som verkligen har allt kvar.

Den där sången är för mig.

Livet.

Att ha det vackraste av allt.

Det går för fort.

Som de vuxna alltid sagt till mig.

Innan jag själv var vuxen och förstod.

En sommar kunde vara en evighet som aldrig tog slut.

Kunde vara.

Då.

Nu går allt för fort.

Natten blir morgon och dagen tar slut.

För fort.

Och den där dottern med en själ av drömmar växer så fort att inte hjärtat hänger med.

Så fort.

Jag förundras varje dag.

hela tiden.

hur något så vackert kan komma från oss.

Barnen.

Mannen och jag har skapat detta.

Hon är en del av oss.

För alltid.

Den där dottern med själen full av drömmar.

Med en sommar som en evighet och allt så nära utan att veta det.

Jag är på väg att säga det till henne.

Att tiden går för fort men jag hejdar mig, för jag vet ju att en sommar kan vara en evighet av magi och det ska den ju vara.

Så jag säger inget. Inget alls.

Jag bara följer med henne ut på hav av svajande grässtrån och fotograferar en jacka hon förälskat sig i.

Zara Larsson har en nästan likadan säger hon och ler.

Jag ler tillbaka och sen måste jag säga till henne att sluta sjunga ett tag, bara ett litet tag - medan jag fotograferar.

ok då.

Ett litet tag.

För sjunger, det gör hon dygnet runt den här dottern och jag tror minsann att ni kommer få se mer av det.

Sen.

Och jag kramar henne innan vi går in igen, kramar henne och talar om som det är.

Att jag har det vackraste av allt.

Nätterna är lika långa

Jag vaknar före de andra.

En hund viftar på svansen och kan inte alls förstå hur jag inte vill skutta upp och springa ut i trädgården och leka med en boll.

Inte alls förstå.

Jag klappar på honom och följer med ut i trädgården ändå.

Utan lek står vi där han och jag.

Innan alla andra vaknat.

Ett mail har etsat sig fast i mig.

det finns så mycket där ute.

Här.

Så mycket vackert och jag vill ha tiden.

Tiden att resa precis dit jag känner för, för att kunna krama om någon och säga att jag finns här. 

Att jag finns och att jag hur jag än gör inte kan förstå men ändå kan känna.

resa dit och prata för att hon behöver det.

Dit där nätterna trots allt är lika långa som här.

Sen går vi in igen och jag sätter mig i soffan med en kopp kaffe som snabbt blir två.

Ett mail ska skrivas och en fotografering planeras.

Hon sover nu.

Men nätterna är lika långa.

Midsommar hos en syster

Jag försvann härifrån.

Försvann och tog med en hel familj dit.

till svärföräldrar och till min syster.

Mitt ute på landet där ingen mobiltelefon fungerar och dator inte finns.

Dit försvann vi.

Vi hade champagne-fukost, bakade rabarberkaka, skrattade och körde moped.

Precis som det ska vara när man försvinner ut på landet där inget annat än livet finns.

Efter det var det min systers "land" vi besökte.

Härsade hö, åt sill och potatis och klädde den obligatoriska midsommarstången.

Och fast att det var isande kallt denna midsommar så var jag varmt inuti.

Det där med att fira midsommar med de man gillar allra bäst..

det.