Visar inlägg med etikett vänner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vänner. Visa alla inlägg

måndag 22 april 2013

Bloggträff

Det sägs att jag ska dit.
Ska ni?

Till den stora bloggfesten i storstan.
Jag kom på det när Judita messade mig och undrade om jag planerat vad jag skulle ha på mig.
Och nej.
Jag har ingen aning.

Jag är ju redan lite nervös för hela grejen
och så kläder på det med.
Man tackar.


som vanligt tänker jag att äsch.
Det där hinner jag tänka på sen.
Precis som vanligt.

Men nej.
Sen är ju i princip nu 
och jag har ju inte riktigt tänkt ut allt det där ännu.


Så jag brygger en kopp kaffe till.
Kikar runt på olika kläd-sidor
 undrar om jag ska hitta något som passar mig.

Och så messar jag Judita igen.
-Det är Fredag till Söndag va?
Undrar jag,
Och tillbaka skriver hon att hon ska ta med demens medicin till mig.

Inte ens det hade jag ju rätt om.
Det är LÖRDAG till SÖNDAG.
Jaja.. en vacker dag har jag läget under kontroll.
En vacker dag.


Dottern är sjuk.
Det blir mycket vändande på kuddar och många filmer i soffan.
Lilla fisan min,
som inte är så liten längre.
Men ändå.

Alltid min lilla.
Så nu gör jag henne sällskap i soffan.
Och kanske man skulle gå igenom sin garderob.

Ibland är det ju faktiskt en del kläder som har lapparna kvar.
Eller vad säger ni?

Kram









torsdag 4 april 2013

havet viskar

Det var dit hon tog mig.

Till Havet.

Den där vännen jag har i en egen liten ask.
Den vännen som blev min av en slump,
Hon som inte kände någon jag kände 
Och jag kände ingen hon kände.

Hon.


Vi ses inte ofta.
Knappt inte alls.
Men när vi ses.

När vi ses.


Det var då.
När jag hade det som svårast att andas.
När jag inte visste ut eller in.
När jag såg mig själv utan att se något alls.

Ingenting.

Det var då.

Vi måste till havet.
Vi tar oss till havet sa hon.
Jag följde med.
I flera timmar gick vi där.
Jag andades.
Berättade allt.
Berättade att det inte fanns plats kvar inuti.
Ingen plats alls
Berättade att hjärtat längtade ut.
Jag grät.
Hon klappade om mig.
Hon grät.


Tror du det blir bra frågade jag.
Tror du det?
Hon bara tittade på mig och sa
Om du vill.
Det blir som du vill.
Vad är bra?

Jag minns det som igår.
För såret inuti var så stort.
Det var så öppet och det blödde så allvarligt
jag var tvungen att se det
jag var tvungen att plåstra om.

Jag grät och andades.
I timmar.


Det var när jag behövde någon som mest.
det var när jag inte ville bli dömd
inte pekad mot.

Som hon kom.
Vi tar oss till havet sa hon.
Och jag minns det för alltid.

Jag tror det var där jag förstod.
Att jag är alltid bara jag.
Att det finns inget jag kan göra mer än försöka förstå.
Hitta tillbaka dit jag är och vill vara.
Tillbaka till mig.

Så när jag vaknar ur en mardröm i natt.
När svetten ligger klistrad i min panna.
Då minns jag dig Maria.
Dig och dina kloka ord.
Och jag vet att du tänker på mig 

för jag tänker på dig.

Vänner alltså.
Vänner och havet.

Vad hade vi gjort utan dem?

Kram







fredag 15 mars 2013

Fredagens

Jag har gjort så mycket roligt idag.
men inget av det jag planerat jag skulle.

Så typiskt.

Så typiskt mig.



Jag började med ett pass spinning.
Det där med spinning
 en av de saker jag aldrig trodde jag skulle göra.
Aldrig tycka om.

Men ännu en gång hade jag fel.
Fel om mig själv.


(smycken sisters,hm. Tröja Zara och kavajjackan Hm)

Jag vet 
när jag kör iväg på lunchdate att det fortfarande är vinter.

Men jag låtsas inte om den.
Vill inte se den och vägrar vika denna gång.
Jag tar en av mina vårjackor som "kavaj/kofta" och sedan kan jag inte hålla mig.
Tar skinnjacka och lätta skor.

Vägrar vinter.
(mössa och halsduk blev ett måste ändå tyvärr)

(halsband HM)


Och den där lunchen.
Den blev fantastisk.
Med en sån där kvinna som bara ger energi
 massor av energi.
En sån som är ärlig och rak.
Fin
 mjuk och hård på samma gång.
En sån som på ett otippat sätt verkar förstå mig.
Så gott det går.

(ser ni mina nya naglar med? Coppar Couch heter färgen! det ni:)


I två timmar.
I två timmar satt vi där.
 pratade
skrattade
slog varandra kärleksfullt på benen
 när inte skrattet kunde ta slut.
Och pratade 
mer och mer
och lite till.

Och trots att det var dags för mig att storhandla bland alla andra 1000 stressade mammor, pappor, pensionärer och trötta barn

gjorde det inget.

Jag tänkte bara att det tar den tid det tar.
Jag är här nu.
Jag har inget annat jag ska göra.
Bara vara.
Och le.

åt allt det fina livet ger oss.

Sa jag att det är Fredag med?
Det ni!

.)





lördag 9 mars 2013

det fortsätter

Ja det med att inte hinna med.
Det med att tiden tar slut innan jag hunnit hitta den.

Det fortsätter.

men jag har hunnit bära fler skåp på jobbet
hunnit tvätta lite
hunnit handla mycket
hunnit städa lite 
och tränat mycket.

Nu ska jag landa.
Ta tag i kvällen som ska komma.

Vänner kommer över på middag.

Och som vi längtat.



Jag har precis dukat.
Struntade i kottarna den här gången.
Tog fram lite rosa lyktor till bordet och tyckte de passade där.
Viskar om vår.
Tillsammans med tulpanerna.

Så de kan komma nu.
Vännerna med deras två barn.
Komma och fylla huset 
med prat och skratt och varma kramar.



Jag hade tänkt jag skulle ha klänning idag.
Äntligen tänkte jag.
Men så räckte ju inte tiden.
Så jag var ganska trist kanske.
Valde svarta byxor.
Ja eller hur.
Svarta byxor liksom!?!?

men men en prickig blus piggar upp!

:)

Byxor Levis, blus gammal Zara. Armband Lindex, HM, baglady


Hoppas ni har en underbar Lördag!




söndag 3 mars 2013

Soliga Söndag

Den kom idag igen.
Solen.
Älskade sol.


När frukosten var undanplockad.
När sängen var bäddad och håret uppsatt så tog jag och dottern med oss de två tussarna till hundar vi har och körde.
Mot havet.


Solen värmde våra kalla kinder när vi slog oss ner med ryggarna mot sandbanken.
Jag lutade huvudet mot himlen.
Alltid.
Så här skulle man ha det alltid tänkte jag.


Det känns som den väntar på något.
Hela kusten.
På människorna
på värmen.
På havets brus mot bara ben.
den väntar precis som oss.
På den verkliga våren.

Sommaren.

Så tyst är det där.
Vid havet.
Båtarna ligger på rad och väntar.
Badhytterna står stängda och ensamma.

Men snart tänker jag
snart kommer den.
den riktiga våren.


Hela havet glittar ju mamma.
Säger dottern och pekar.
Och jag nickar.
Nickar och fotar.

Ni ser ju.
Glittrar
som ett fyrverkeri på havet.
hej solen.
Hej våren.

Välkommen hit igen.

fabriken visas Söndagsbilder och den här får bli min.
Kika in där om ni vill se mer.

På vägen hem hälsar vi på hos kompisar 
och det märks då.
Att jag saknar dem.

Och det känns skönt.

Att vi gjorde allt detta idag.
Dottern och jag.

hemma igen får jag ett sms.
Ett sms som ger mig en klump i magen 
för hennes skull.
En klump i magen och tårar bakom mina ögonlock.

För hennes skull.

Och jag vill att hon ska veta att jag önskar jag var närmre.
Att jag var där.

Där hon är.

Så jag skickar ett sms till.
Och ett till.

Där jag säger just det.

Jag finns här.
Trots att jag är över 50 mil bort.
Jag finns här.
Alltid.

Ha en fin Söndag alla ni!








fredag 25 januari 2013

slappardag, parfymtrån och ingen shopping

Det är ju Fredag!
Blev visst Fredag sådär galet fort igen.
Jag förstår inte
 på riktigt.
Vart all tid bara försvinner!!?!
tar vägen.

Jag försökte få med min man på tanken.
 om att när man var ung.

Yngre.

Så fanns det bara tid.
Massor av tid.

I överflöd.

Ja men herregud när jag hade hängt ihop med "Toy" 
(han hette Tomas.. men ni vet.. en småstad och alla smeknamn;)
i tre månader.. då betydde ju det liksom ett helt liv.
Ni förstår mig!?!
Tiden..

Perfect combination- those bracelets will look great with my Michael Kors watch!

Mannen.
Nej han liksom bara ser på mig med huvudet lite sådär på sned.
Så ler han.
Och nickar.

Vart tar den vägen.
?
Tiden.

Så idag är det Fredag.

Jag startar med ett stenhårt spinningpass 
 planerar att dagen ska bli alldeles smashing.

Den blir sådär
.

ingen vill göra vad jag vill göra
(saknar mina syskon mest då)
och ingen är sugen på vad jag är sugen på.

Så jag läser lite med mr Grey.
i en nybäddad säng som doftar vanilj 
 drömmer mig bort en stund.

Tills tiden säger till igen.
det är dags.
Mat.
Läxor.
Tvätten.

Ja ni vet.
men jag gör inget av det.
Jag sätter mig i en bil in till stan.

Ensam.

Och planerar att äntligen få köpa min älsklingsparfym




men nej ingen i min lilla stad har den.
och jag fattar inte.
Fattar inte att jag inte köpte den när jag stod där på NK i Lördags.

Tiden...

Så jag går in på alla andra affärer.
Kanske man kan hitta något annat roligt.
Något "vårigt".
Något som får mig att känna mig fin.
?


Och jag hamnar på HM.
de kan det där med "looken"
 och jag plockar ihop "outfits" som dessa..

och drömmer om vår.

Sen bannar jag mig som vuxen..

att jag inte längre tycker att Hm alltid är värt det.
Vill ha plagg som håller och som inte snurrar sig i en tvätt.
Som är snygga mer än tre gånger.

(jo jag vet ibland är de precis lika bra.. men ibland inte alls)

Så minns jag när jag var liten i en stad som inte hade något annat än JC.. 
hur jag trånade efter en topp från Hm.
Och en liten, liten del av mig önskar att de kunde betyda lika mycket för mig nu.

topparna från HM.

Och att jag aldrig ville åka till spiritstores eller någon annan fancy affär där plaggen förhoppningsvis inte snurrar sig i tvätten eller åtminstone faller lite finare i tyget..


Och så plockar jag ihop ytterligare en outfit som denna och står där i en provhytt med hemsk belysning och önskar mig vår.

Vår 
solsken
fågelkvitter
torr asfalt
bara fötter i låga skor
cykelrassel 
parkbänkar dränkta i sol 
och en outfit som denna.

men jag klär av mig igen.
Hänger av mig allt där det hängde och åker hem.

Häller upp ett glas rött och pussar på barnen.

utan parfym 
 utan vår.
men det är ok det med.

Fredag ju.

F R E D A G !

och ni.
Ni är så fina med era kommentarer.
Och ni är så kloka.
 precis som jag vill ha det.
Så jag fortsätter dela med mig av strunt, av djup, av träning, trams och snygga kök.. 
och önskar mig precis samma sak från er.

TACK!









måndag 7 januari 2013

Vänner

Jag spenderar mina dagar med vänner.
Vänner och familjen.

Vi åker skidor, fryser om tårna och äter våfflor.
Idag.

 .

Och idag passar jag på att visa upp en ny väns hem.

Har ju inte hunnit fota backar eller rosiga kinder ännu.

Men nej inte hela hennes hem.

En del av.
Pytteliten del av.

Jag har fått henne som min vän genom bloggen.
Här.

Ganska magiskt om ni frågar mig,
och jag älskar det.


Och ni ser.
Fint va?

Där är den där fina hjorten från Netto som vi pratat en hel del om.
Fiffiga Sofia har sprayat sin ena hjort svart.
Jag gillar.
Mycket.
Massor.







Jag kommer från samma lilla stad som henne.
Men vi har ju aldrig umgåtts, aldrig känt varandra.
Förrän nu.
Hon var precis lika trevlig som jag trodde.
om jag hoppades.
Om inte mer.

Vi pratade om allt och ingenting.
Vi skrattade, oo:ade och la huvudet på sned.
Vi pratade gammalt, nytt, ytligt och djupt.
Precis som jag vill ha det.

Hon hade dukat fram finaste fikan med så mycket gott att jag hade kunnat sitta kvar hela dagen.
Kvällen.
Och bara prata, äta, prata, skratta.

Nu satt jag ju inte där hela dagen.
Kan ju hända att hon hade tröttnat på mig då.. eller ringt polisen eller så..
Men ändå.


Och ni ser ju de små glimtar av hennes hem som jag visar.
Precis lika fint i hemmet som i henne.

Jag har en tacksam dag.
Sol, skidor, vänner..
gamla som nya.
Livet är så galet bra.

tack

KRAM