Visar inlägg med etikett syskon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett syskon. Visa alla inlägg

lördag 28 december 2013

när vänner bryr sig

Jag vaknar tidigt men somnar om.
Klockan 4.25 är det inte ok tänker jag.
Efter 5 varv runt i sängen somnar jag till slut på min högra sida med armen dinglande över kanten.
Klockan 7.13 vaknar jag igen.


Det är tyst i huset, bara regndropparna som sakta strilar ner för rutan.
vintern som aldrig kom är ok ändå.
Nu kan våren komma istället.
Nu kan öppna jackan och vinden i håret vid stranden få komma.
De varma solstrålarna mot ansiktet vid husväggen kan få komma.
Våren är välkommen hos mig. 
Alltid.


En vän kom förbi igår. Hon ville veta hur jag mår och om julen varit snäll.
Jag mår bra och julen var precis så fin jag behövde den till att vara.
Hon ställer frågor och hon ger svar.
Och jag förklarar för henne att det är på riktigt skönt var jag är nu.
Att jag menar allvar när jag säger att allt är ok, att det inte är någon fara när man bestämt sig.
Man väljer inte alla i sitt liv, men man kan välja bort.
Beslut är sköna ibland säger jag.
Hon ler med huvudet på sned.
Hon förstår.
Försöker i alla fall.



Idag torkar jag av bänkarna i köket, kör en runda med dammsugaren och bäddar rent i sängarna.
För ikväll kommer en lång älskad bror med sin blivande fru och två busiga barn.
Fullt hus är bland det mysigaste jag vet faktiskt.
Fullt hus med dem jag valt själv.
Bland det bästa jag vet faktiskt.


Small Red Heart Black And White Only Clip Art






fredag 27 december 2013

En liten stunds vardag

Det är Fredag igen.
Jag sitter ensam på kontoret och alla andra sover.
Som en vanlig vardag igen.

Lars Winnerbäck sjunger för mig och ute regnar det smått, smått.
Jag dricker kaffe som nästan kallnat och planerar dagen.
Fredag.
En Fredag med en liten stunds vardag igen.


Jag hann fotografera lite produkter igår.
Några få timmar var det ett ganska ok ljus i huset ändå så jag passade på.
Ortigias produkter har blivit väldigt populära och ja jag förstår varför.
Kolla bara förpackningarna. Det händer något med mig när saker ligger paketerade så fint.
Man måste klämma och känna liksom.


Att de sen doftar helt magiskt är en bonus.
Så idag sprayar jag på mig en dutt av Fico DÍndia och kör mot jobbet.
Här hemma är julen snart helt borta..



Några nya fina hyacinter fick planteras om men annars är det inte mycket jul kvar.
Nej nu blir det glitter och glamour fram till nyårsafton och sen om jag fick bestämma skulle det bli vår på en gång efter det.
Om jag fick bestämma alltså.


Kolla bara där i hörnet, granen är redan ute - och barrade loss ordentligt på vägen ut ska tilläggas.
Lika mysigt som jag tycker att det är när jag plockar in granen, lika befriande är det när den tas bort och ljuset liksom får en ny fin plats att sprida ut sig på.

Ja som sagt, julen är slut, vi tar en vardag idag och sen laddar jag inför en underbar nyår med mina kära syskon.
Ja inte alla av dem men två i alla fall.
Två älskade syskon och en hel drös med tokiga barn.

Laddar.
Längtar.

Kram









fredag 20 december 2013

#20sakerommigsjälv

Det var igår.
Jag skulle ge instagram-världen 20 saker om mig själv.
Om mig.
Svårt det där tänker jag idag.
Svårt att se något alls.
Att berätta.


Att jag städar varje dag.
Det skrev jag, det sa jag.
Det sprayas och torkas, dammsugs och kuddar i soffan fluffas.
Varje dag. 
En dag kanske jag tar det lite lugnare med det där tänker jag.
Det där med städningen. 
Men jag vet ju att det jag är så mycket bättre än förut,
lugnare.
 då städade jag så mycket att det kunde anses sjukt, på riktigt. Men barnen var små då. och de var tre stycken - tre vackra barn under 4 år och då behövs det rena någonstans. Det "o-kaosiga".
Det behöver inte vara kaos överallt.
Inte i soffan, men kan vara i hjärtat.


Jag är rastlös och skrattar lätt.
Det glömde jag skriva.
Jag gråter varje vecka, det sa jag inte heller.
Jag kan texter på alla låtar jag gillar , det glömde jag tala om och att jag drömmer om saker jag glömt bort sa jag inte alls.

Jag talade om att jag inte känner min far och att jag aldrig umgås med min mor.
Att jag har 11 syskon men känner bara 6.
Jag talade om att jag är gift och att mitt första barn föddes när jag var 21 år.
Jag glömde tala om att jag alltid sett ner på mig själv och att jag vid 32 års ålder äntligen hittade en relation till min syster.


Jag berättade att jag tränar minst 5 dagar i veckan och att jag hatar att vika tvätt.
Jag sa att jag vill bo i Los Angeles och att solen är en av mina favoriter.
Jag glömde att tala om att jag lyssnar på en låt från Daniel Adams Ray om och om igen just nu.
Att jag vill att min syster ska få den här texten för hon vet vad jag menar.

"Du fick ingen scen så du byggde den själv
Nu får du skit för att vindarna har vänt
De vill se dina fel, se hur du trillar ner
Dömande blickar som du strilar ner
Som världens starkaste man"

Så lyssnar jag på den en gång till och gråter för den här veckan.
För den här killen sätter orden i min mun.
I min själ.



"Du och jag vi ser världen i samma nyans
Vi åskar och blixtar för ingenting alls
Du slog mig så hårt att du bröt din hand
Det var knas men vi höll och vi gör än idag.
Svär på mammas grav"

Det ni mina vänner.
Det avslutar min Fredag och jag tackar Malin för mina #20sakerommigsjälv












lördag 23 november 2013

Julfester och glöggmingel

Är ni beredda nu?
På alla mysiga kvällar med vänner.
Glögg, pepparkakor och massor av mysigt umgänge?

Jag är.



Och jag längtar till att få duka fint, bjuda hem min syster och sitta där vid bordet med levande ljus, vin i glasen och barn i hela huset.
Längtar och sörjer fortfarande den långa biten mellan oss.


Jag kollar igenom mina mappar i datorn och hittar dessa bilder från förra året.
Och nog blir man sugen på att duka upp till fest?


Jag blir i alla fall.
Men ingen fest är planerad här hemma ännu så jag kanske jag borde planera in en så det verkligen blir av.

Men innan det vill jag passa på att påminna om festen i butiken!
Torsdagen 28:e November kör vi på en glöggkväll med erbjudanden och utlottningar i butiken - på Sävvägen 1 i Kristianstad.
Ni tar väl med er era gladaste vänner och kommer ?

Nu ska jag dricka kaffe och vicka på tårna innan det är dags för en dusch och en fin dag.
Det ni.

Lördag var det!

onsdag 7 augusti 2013

När orden finns där men inte räcker till.

När solen går ner över taken.
Då kommer ord i långa rader på min mobil.
Långa rader av ord som frågar, 
undrar 
och oroar sig.

Ord som kunnat vara mina.



Jag blåser ut ljusen i trädgården när jag samlar mina tankar i mitt bröst.
För orden hon skickar är inte för hjärnan att sortera.

Det är för hjärtat.

Jag sorterar det i hjärtat och svarar så gott jag kan.
Så gott jag klarar av.

Och jag vet inte vad som egentligen är viktigt,
 men jag tänker precis som dig.
Mer ofta än ibland.

Tänker precis som du.

Det ordnar sig alltid till slut, även om såret känns djupt.
Så tänker jag när jag möter min egna blick i en smutsig badrumsspegel precis innan det är dags att sova.
Jag vet inte vad som är viktigt,
 men jag tänker som du ibland.



Jag tar upp min telefon och försöker formulera mig.
Försöker skriva det jag vill få sagt.
Svagt kommer orden ur mig, fumlande och ganska luddigt ibland.

Men jag försöker.

Jag visste att det skulle bli precis såhär.
Ensamma
 mitt i ett liv med människor. 
Människor som har för mycket att bära på.
Ensamma mitt i ett liv full av liv.

Utanför men ändå precis just där.

Jag visste att det skulle bli precis just såhär.

Och jag hoppades att du skulle vakna och förstå.
Se vad jag ser
förstå var jag står.
Och kanske mest av allt.
Varför.
Men det känns nu.
Känns mycket mera nu.



Det faller en tår över kinden 
ner på kudden innan jag somnar.
Jag ville aldrig att du skulle känna som jag.
Ville aldrig.
Men det är skönt att höra dig säga det.
Att du vet vad jag menar, att du förstår.

Att du drar dig undan det som inte är äkta,
 du vill inte vara med i en tävling om ingenting.
Tävlingen är slut och handduken är kastad.


Jag ville aldrig att du skulle känna som jag.
Men det är skönt att höra dig säga det.
Skönt att veta att det finns fler.
Fler som ser vad jag ser.
Och just då känner jag mig mindre ensam.

Mycket mindre ensam.

och det finns en man som en gång sjung:

"För när vännerna försvinner, 
eller kärleken tar slut.
Då ser man allt med lite andra ögon.
Man övar sig och långsamt blir man bättre på att se-
skillnad mellan sanningar och lögner..."




söndag 21 juli 2013

morgonen för mig själv

Jag har slutat med alkohol.

Jag vet.
Helt galet för att vara mig eftersom jag fullkomligt älskar både vitt, rött och rosé :)
Men jag ville bara se vad kroppen säger.
Vad den tycker.


Jag ska gasa igång med träningen ytterligare.
Igen.
För den här kroppen jag bär på kräver så himlans mycket för att det ska hända något.
Så jag testar.

Vad som hänt hittills?
Ja än så länge har jag bara fått tre mornar där jag vaknar tidigare igen, där jag vaknar utvilad och pigg.
Så bara det är ju egentligen värt hur mycket som helst- dagar som dessa.
Dagar då solen står högt från klarblå himmel redan klockan 7 och vinden susar så försiktigt i min trädgård.

Bara det.

Här till höger har ni min brors blivande fru. Carin. Finaste Carin.

Och nu är de tillbaka i Västervik.
Svägerskan och kusinerna.
5 Dagar fick vi.
5 av de soligaste, somrigaste dagarna året bjudit på.
Tack snälla för att ni kom och rörde om.
Fick mig att skratta och ruska på huvudet.
Tack snälla fina ni.

Vi hann med strand, glass, fnitter, 
poolhäng, stadsrunda
 och grillkvällar.

Vi hann med att umgås.

Barnen hann skratta och retas, puttas och kramas.
De hann tävla i vem som kör snabbast med barnens mini-moto och vem som har flest diamanter i mine-craft.
De hann umgås.









Och ja här på sista bilden har ni min brors lilla "mini-me"
han är så lik min bror att man blir lite knäpp.
Fast så busig som han är var nog aldrig min bror.
Kan nog ingen annan vara:)

underbara barn.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och springa 8 kilometer.
Vad hittar ni på denna underbara sommardag i Juli?






fredag 7 juni 2013

Salta hav och varma vindar

Vilken underbar dag vi fick idag!
Sa jag och min syster till varandra.
Om och om igen.
Nästan hela tiden.
Igår.

För det är svårt att förstå att det är så bra som det är.
Vi körde till havet.
Min syster och jag.
5 barn klibbiga av solkräm.

Körde till havet och njöt.

Helt galet.
Så vackert.
Vi hummade till varandra och pekade mot havet.
Alltså.
Vilken dag!

Barnen lekte i sanden, byggde slott och grävde gropar.
Vi åt pastasallad och drack iskallt bubbelvatten.
Kameran glömdes liksom bort.
Jag bara njöt.
På riktigt.


Efter stranden körde vi hem igen,
glass med maränger och jordgubbar hade barnen önskat sig.
Jag sprang två rundor.
När vädret är såhär kan jag inte låta bli.
Vädret alltså.




Och trädgården.
Den liksom sjunger sommar nu.
Nästan allt har blommat ut, och vissa hann jag inte med att se. När våren så snabbt blev till sommar.

Sommar.

Idag jobbar jag igen.
Och jag kanske träffar dig där?
Kanske.
I webshopen klickar ni hem massor med fina saker och visst är det väl bra nice med "fri frakt hela Juni" ?

Så passa på nu.

Nej nu ska jag springa en runda i sommaren som står här utanför.

Springa i sommaren och sen blir det jobb.

Ha en underbar dag alla ni!

onsdag 5 juni 2013

när skinnet svider lite

Ja den känns nu.

Ledigheten.

Sommarlovet.

Det sommarlov jag haft idag. 
Lite på låtsas har jag lekt att jag har sommarlov.
Precis som systers blonda barn.
Vi har latat oss.
Legat vid poolen i solen.
Suckat och vickat på tårna.
Druckit iskallt bubbelvatten med klirrande isbitar.
Lyssnat på gräset när det viner i vinden.

Och pratat.
Massor.
Alla år vi måste ta igen.
Alltid.
Om och om igen.

Hon och jag.
Syster.
Från samma mor 
och samma far.
Hon och jag.


Och när han inte sover.
Vilket han gör nästan hela tiden.
Då pratar vi med,
han och jag.

Nils och jag.

När han blir större kommer han kalla mig moster.
Nu säger han mest ghaaa 

och jag smälter.

Jag doppar min näsa i hans halsveck och suger in honom.
Om och om igen.
Snart är han lika stor som sin syster eller bror.
Jag vet det.
Jag vet att tiden bara springer och man inte alltid hinner med.
Så jag passar på.
Doftar bebis,
blåser honom på magen,
pussar honom på huvudet.
Och innan han somnar i min famn nynnar jag på en låt jag inte kan namnet på.
En låt som fick alla mina barn att somna sött.

Så även han.
Lille lille Nils.


tisdag 4 juni 2013

sommarlov

Jag har inget.
Har inte haft på många år.
Sommarlov.

Men syster är här med tre barn vi saknat och de har redan startat.
Sitt sommarlov.

(key west tassles finns i webshopen!)

Får vi komma trots att du jobbar?
Frågar en brunbränd syster mig.
Ja kom! men vet att jag jobbar.
svarar jag.
De har sommarlov.
Minns ni dem?
När jag cyklade till allt och sov så länge jag ville.
Minns ni?
Minns ni baden från klipporna i Sandviken?
Minns ni tonerna till Gyllene Tider och smaken av varma hallon?
Minns ni?

Jag minns.



Och igår när de startade sitt sommarlov hos mig.
Var den här på riktigt.
Sommaren.


Vi badade i poolen ock drack iskall lemonad, vi grillade och kastade vattenballonger,vi skrattade åt barn som sprang med baddräkten på sned och halva rumpan som hängde utanför och vi njöt.

Säkert 8 gånger sa vi.
Fattar du syrran.?!?

Fattar du?!?!

för vi kunde nästan inte förstå att den kom bara sådär.
Sommaren.
Precis lagom till hennes barns sommarlov startade.
Mina barn får vänta lite till.
Nästa Torsdag är det deras tur.

Sommarlov.

Men vi låtsas att det är sommarlov för oss alla ändå.
Är så lätt när solen skiner, poolen glittrar, grillen doftar och barnen skrattar.

Så lätt.



fredag 19 april 2013

Mitt i men utanför

Det kan vara så 
ändå.

Tänker jag när tankarna som liksom pyr i huvudet.

Det kan vara så.

Att jag är mitt i 
men utanför.



Jag försöker prata lugnt med mig själv.

Det är ingen tävling.

Du bestämde ju dig
 för att stå helt utanför.

Det är ju bara det du gör.



Och ja.
det är ju bara det jag gör.

Men jag vet
 att det är mitt inre som lever på rutin.

Gammal vana.

Jag visar tankarna öppet inuti
-se, säger jag 
Hon jag en gång var.
det finns inget att kämpa för där.
De är inte vad du vill vara.

Och jag ser.


Jag har bara så svårt.
Att lyssna på vad som sägs.
Har så svårt att inte ta åt mig.
Alltid varit sån.

Och trots jag vet att jag svarar

-ja det bryr jag mig inte om.

när min syster pratar med mig

trots det.

Så är det en liten bit av mitt gamla jag som vill vara med.

Vara en del av tävlingen

tävlingen om en uppmärksamhet som ingen förtjänar.

För jag vet nu.
På riktigt.

Att jag aldrig kommer förstå.
Och idag kom jag på att:

-om jag någonsin förstår.
Är jag jävligt illa ute.

Och så log jag.
För precis som min syster sa när jag tvekade
-bli inte ledsen nu. sa hon
Det är ju för att du är så mycket bättre, som du känner såhär.
Det är ju för att du är så mycket ärligare och finare, som du känner sådär.


Och ja kanske hon har rätt där,
 den där systern som verkar förstå sig på mig.
Kanske hon har rätt där.

Jag tänker inte tävla om en plats i nåns favorit bok, och när ingen frågar mig får man inga svar som jag svarat.
Jag tänker inte tävla om att passa in, 
om att göra vad de tycker är bäst.
Jag tänker inte heller tävla om det de säger är rätt,
 om de regler de satt upp för ingen annan än sig själva.

Jag tänker aldrig tävla om att förstå hur de tänker,
 hur de retar sig, 
hur de spottar och fräser,
 hur de favoriserar eller hur de plockar bort.

Så när de funderar på vad som hände.
Fundera inte mer.
Det var inget som hände. 
Det har alltid hänt.

Det var bara jag som vaknade och sa ifrån.


Men snälla.
Sluta säg saker ni inte har något med att göra,
säg inget om mig.
Ni vet ju ingenting.
Snälla säg ingenting om mig.



Så min syster skriver ett fint sms,
som om hon läst mina tankar.
-jag älskar dig, skriver hon
jag är så glad för att du ändrade på allt.
Är så glad att tävlingen är slut.



Och ja det du min kära syster är jag med.
Förbannat glad.

Och tacksam.