svindlande glad

Det är med små små andetag jag tänker på resan jag ska ta.

Jag har inte helt och fullt landat i det ännu.

Att den ska ske.

På riktigt.

Men biljetterna är bokade, hotellet är betalt och en bil skall finnas att hämta upp på flygplatsen när vi landat.

Så den finns ju där.

Resan som jag ännu inte riktigt kunna greppa.

Vi kommer från samma föräldrar hon och jag, men det är inte förrän nu jag säger att jag känner henne på riktigt.

Min syster Sandra.

Inte förrän nu jag förstår henne och vet hur hon känner.

Nu.

Och det kan vara så att vi egentligen hela tiden var precis så här olikt lika men alla sa att det var tvärtom - som gjorde att vi aldrig lärde känna varandra på riktigt.

På djupet.

Eller så är det bara åldern, åldern och visheten och kärleken som liksom kommit in och styrt upp.

Vilket fall.

Så är jag svindlande tacksam att vi gjort detta.

Hon och jag tillsammans.

Svindlande glad.

Och även om det ska jobbas lite från min sida (har fått ett erbjudande som liksom knappt går att ta in) så ska vi ändå umgås.

Min syster och jag.

Rastlösa hjärta

Jag är en sån som älskar förändringar men hatar dem på samma gång.

Jag älskar rutiner men vill hela tiden att något nytt ska ske.

Jag frågar alltid vad som händer här näst och jag är den som planerar resor, packar väskor, sorterar i hemmet och som sen återigen frågar alla andra vad vi ska göra nu.

Jag vill alltid ha ett projekt på g.

Vill alltid att det ska vara fullt ös på jobbet för att sedan ta en resa och bara vara i solstol någonstans.

Jag älskar att planera.

Och det är det jag behöver nu. 

Ett projekt.

Kanske man skulle hitta en tomt och bygga ett hus på?

Kanske man borde ta tag i den där längtan om att bo i värmen..?

kanske jag bara borde måla sovrummet i kalklitir som resten av Sverige eller borde jag baka något nytt?

Jag är rastlös idag när jag vaknar och då vet jag att det håller i sig ett tag.

Ett projekt hitåt nu!

Och lagom till det projektet som jag nu vill hitta är över så väntar ju den där resan.

Den resan som nästintill är overklig.

Den jag knappt tror på förrän jag är där.

den ja..

Längtar.

jag längtar till värmen

Inte så jag längtar bort.

Men jag längtar dit.

Dit där man vaknar av ljuset, och ser dimman röra sig över havet- precis innan man springer sin runda i berget jag nu för tiden känner till så väl.

Jag längtar dit.

Längtar dit.

Där gränderna är många och husen är så vackra att man tappar andan.

Längtar dit där solen skiner nästan alltid och där apelsinblommorna skapar magi i min själ.

Dit längtar jag.

Bilderna är från förra året.

Sportlovet.

Vi tog en "vårkänsla" istället för fjällen det året.

Och som jag längtar dit.

Nån dag måste jag bo vid havet, där solen skiner oftare.

Nån dag.

Nu däremot.

Nu är det Fredagmorgon, alla andra sover och mina tår är lagom frusna för att tända en brasa.

Ja precis så är det nu.

Fredag, bara det skapar ju värme i sig.

saker att se fram emot

Det finns ju hundra säkert.

Hundra saker att se fram emot, 

men ändå - vissa är ju bara så bra att man liksom får hicka.

Som det jag har att se fram emot.

Det är så bra att jag får hicka.

Och lite andnöd, och en varm skön snurp i magen.

Det enda konstiga är att det bara innehåller mig.

Inte en enda medlem från min fina familj inkluderas.

Bara jag, jag och min syster.

Alltså jag ser så fram emot detta.

Just nu borde jag steppa upp med min kropp lite mer tänker jag.

Ta tag i den lite extra igen och se till att den inte ser för tantig ut i bikini.

Ja men precis.. bikini liksom.

Bikinis och en och annan mojito.

Det har jag att se fram emot.

Det och en himla massa fina dagar med min syster.

oj, oj, oj alltså.

Oj.

Plötsligt Lördag

Jag måste tänka några extra gånger när jag vaknar,

Lördag?

Verkligen?

Vart tog Fredagen vägen?

Den bara försvann utan att jag hann med.

Jag körde och tränade, jobbade, jobbade och jobbade och så utan att jag förstår det är det Lördag.

 Jay-z sjunger på kontoret.

Lördag.

Jag känner mig ungefär lika suddig som bilderna är på ytan - 

inuti.

Jag sover inget bra de här dagarna och tänker att det säkert är fullmåne utanför.

Säkert.

Det är kallt när jag tar morgonpromenaden med hundarna.

Mina andetag är som dimma framför mitt ansikte.

Kall dimma.

Men det kan vara så ändå.

Att det här är en av de finaste höstarna på länge.

Både utanpå och inuti.

Det kan verkligen vara så.

Ändå.

Jag borde packa en resväska och åka till solen.

Så tänker jag alltid.

Solen och jag trivs så bra ihop.

Så trots att detta är en av de vackraste höstar jag stött på.

Trots det längtar jag efter varma vindar vid ett vackert hav.

Jag längtar efter barfota dagar och fräknar.

Mitt i hösten.

Sommar-längtan.

Nu dricker jag upp en kopp med kallt kaffe och struntar i det där håret och så kör jag till jobbet.

Igen.

Och det om något,

 jobbet, kan vara det roligaste jag gjort.

På riktigt.

Ha en underbar Lördag mitt i hösten.

Hösten

En bra sådan kom.

Höst.

Med mjuka kläder och varm halsduk tog vi bilen.

Hon och jag.

Vi for mot Kivik, mot havet och äppeltavlor.

Vi for mot hösten när den är som vackrast.

Det ser ut som på film säger hon i bilen.

Dottern ser ut genom fönstret med magisk blick där naturen far förbi, ja visst gör det svarar jag.

Men det är på riktigt.

Hon ler.

Vi stannar på platser vi aldrig stannat förut.

Vi smakar på choklad från Peru, vi doftar på äpplen från Kivik, vi dricker must och äter ekologiskt.

Bara hon och jag och hösten.

En hel eftermiddag i Oktober.

Bara hon och jag.

Och ett tag var det så vackert att det knep i mitt hjärta.

Och solen var med oss hela dagen.

Bland pumpor och tomatplantor, hav och öppna landskap.

Ja hösten kan vara bra underbar.

Hösten liksom.

Underbar.

det som händer när en gammal låt spelas på radion.

Då man blir som bortsvept.

Upplyft och flyttad till en annan tid.

När jag minns att Torsdagar var den viktigaste dagen.

Då vi drack billig vodka blandat med pineapple-juice i konservburkar.

Då vi dansade som om hela livet aldrig har ett slut.

Kvällar och nätter som vi skakade rumpa till svetten rann och skrattade tills vi nästan kissade på oss.

Kvällarna då vi trängde oss i köer och viftade med våra ögonfransar i hoppet om att komma in på den där cluben som hade ryktet om sig att vara den bästa i hela södra Florida.

När vi hade hårspray i väskan och solbrända kinder.

Vi sjöng högt på dansgolvet och kunde texter utantill.

När världen inte hade några större frågor än om killen hade ringt tillbaka, om hans ex på riktigt var farlig och om det var rea på skoaffären i det stora shopping-mallet.

Frågorna var inte större än så då.

och när låten med Wyclef spelas på radion denna morgon är det roligt att se tillbaka på en tjej som inte visste mer än så.

Hon var bra härlig den tjejen.

Och nog var tiden där underbar.

Det går nog inte en dag utan att jag minns tillbaka.

Tillbaka till Florida.

Nu måste jag snöra på mig skor och ta en runda innan jobbet.

(springer nog med wyclef i lurarna idag)

Hoppas vi ses där.

Ta hand om dig!

äntligen

Det känns som om förkylningen vill vända nu.

försvinna.

Att den är på väg att dö ut.

Äntligen.

Jag andas lättare.

Hostar inte längre.

Äntligen.

Vi startade morgonen med en runda i berget.

Är ni i Albir någongång är detta ett m å s t e.

Ett Måste.

Det går inte att beskriva, finns inte ett foto som gör det rättvisa.

Magiskt.

Det är precis vad det är.

magiskt.

Vi har gått många rundor just här.

Man kan gå den fina asfalterade vägen som slingrar sig runt berget utmed havet..

upp till en fyr längst ut.

Och tappa andan.

Ja man gör det.

Man tappar andan.

Eller så kan man gå "off-track" men det gör vi bara när barnen inte är med.

Allra längst upp till toppen.. en hike på ca 4 timmar.

Nu var ju barnen med.

Då gjorde vi det.

Gick den fina asfalterade slingrande vägen upp till fyren.

Till fyren och tillbaka blir precis 5 km och det är en lagom promenad för hela familjen.

Jag har sprungit den här rundan många gånger, underbar runda!

Upp och ner och hav hav hav!

Ni måste ta denna rundan om ni är här.

måste.

sa jag det? 

.)

Väl där uppe kom den riktiga våren med.

Spanska våren.

Svenska sommaren.

.)

Det blev så skönt.

På riktigt varmt.

Jag satt mot en vitkalkad husvägg och gjorde vad jag så ofta säger att man ska.

Andades.

Tog in allt.

Liksom andades in luften, barnen, mannen och stunden.

Rakt in i magen.

Själen.

Djupt.

Tog in det.

Levde i nuet.

I livet.

Efter berg blev det strand.

Vi plockade fina stenar.

lekte lekar och fortsatte göra det vi gör bäst.

Bara vara tillsammans.

Ta till vara.

Äntligen.

Vi åt picnic på stranden med.

Tapas i solen kan vara det bästa jag vet.

Med havsbrus och sol.

Kan vara det bästa jag vet.

Doftade på apelsinblommor och sen fortsatte vi dagen så.

Med hav.

vackra stenar.

Långa promenader och god mat.

hela dagen.

Nu.

Nu ska jag se till att den där förkylningen på riktigt är borta i morgon när jag vaknar.

För nu vill jag verkligen inte mer.

Orkar inte mer.

Inte alls faktiskt.

Vill hellre bara ha en glad familj, sol och hav tapas.

typ

.)

Spanien

Nu längtar jag.

Till vi är framme.

Spanien.

Vi har varit mycket där de senaste åren.

Men nu var det nästan två år sedan vi reste dit.

Så jag längtar.

Ganska mycket.

För tre år sedan var vi där exakt samma månad.

Och nej det är ju ingen sommar där.

Men det är vår.

Vår.

Som jag längtar.

Och sol.

Mycket mer sol.

Och det vet vi ju..

att jag längtar efter typ alltid.

Jämt.

Så jag ska ta mig ur den här morgonrocken.

Jag ska pilla i mig nån alvedon och så ska jag rycka upp mig.

Hundar ska lämnas och väskor ska packas.

Sen kommer vi.

Spanien.

Sen kommer vi.

.)

Inget mer kaffe

Jag har precis kommit tillbaka efter en timmes promenad med två hundar i snöväder.

Snö ja.

Igen.

Jag blir matt.

Det som jag en gång tyckte var så vitt och vackert.

Nu blir jag bara matt.

Nu tittar jag på bilder som dessa.

och i år igen.

Undrar jag varför jag inte bor i ett varmare land.

Varje år.

Samma sak.

Det är något inuti som säger att det är där jag borde vara.

Där grönskan är grönare, där vindarna är varma och där poolen aldrig täcks av ett snötäcke.

Där.

Det är något som säger att det är där jag borde vara.

Där jag kan springa alla dagar och inte oroa mig för isgata eller för djup snö.

Där jag kan sitta på uteserveringar året runt.

Där benen aldrig blir så bleka att du kan se igenom dem.

Där fåglarna kvittrar och luften är söt.

Där.

Och kanske det är det vi gör en vacker dag.

Stylar hem till the rich and famous i LA, barnen lär sig surfa och jag fotar allt vackert jag ser.

Mannen har en extra stor BBQ att grilla på och vi har vänner över på drinkar i vår trädgård.

Året runt.

Eller ..

haha ja men jag sa ju det.

Jag får den här längtan V A R J E år.

varje.

Nu ska jag till frissan.

Och ja.

Inget kaffe i dag heller.. kanske är det som "tar ner" mig lite.

.)

Ha en UNDERBAR Fredag fina ni.

och ja.

Tack igen för alla komentarer och mail.

LAVV IT!

ÖSTERLEN

Himlen står klart.

Den fortsätter idag.

Hösten.

Vi tog den där bilen i går.

Bilen med tre barn som inte riktigt kunde hålla sams.

Vi körde neråt.

Till bageriet alla pratat om.

Regnet hängde i luften hela dagen,

 men det gjorde inte ett dugg.

Vi höll oss inomhus med dofter från förr i näsan, och vindar från havet utanför fönstret.

Vi satt alla tillsammans runt ett gammalt slagbord med ett tänt ljus mellan oss.

Vi pratade om allt och ingenting.

Vi drack äppelmust från egna odlingar och vi åt soppa och räkmackor tills ingen orkade annat än att säga ojojoj.

Vi körde mot havet där vinden tog i ännu mer.

Vi drack kaffe och pratade om livet, om jobb man kanske borde ha och om barn som kanske borde bli fler.

Eller inte.

Jag ville stanna och köpa must efter vägen men mannen narrade mig och frågade om det var något fel på den på ica.

Same same but different ju.

.)

I Kivik stannade vi och köpte must.

Must, äppel chutney, tre olika marmelader och god cider.

Vi gjorde Österlen igår.

Med äppeltavla och allt.

Och avslutade i vårt hus med tusen tända ljus, rött vin, ost, kex och 5 olika barnskratt i huset.

Fin fin Lördag.

Idag står det Söndag i kalendern.

Och vi har inte en enda plan.

Vi ska äta omelett nu och sen ska vi ta en runda i en "rufsig" trädgård.

Vi ska äta god lunch och springa en runda.

Vi ska vara på det sätt vi är bäst.

Bara vara.

Och sen ska jag försöka fota ett sovrum och visa för er.

Försöka var det.

K R A M